Tant Greta som kom tillbaka.

Fortfarande tött och har ont i halsen. Maggie sitter och surfar vid datan, Jorge ligger på soffan och är sjuk, men vi har i alla fall ätit våfflor med glass och DET var gott. Klämde två tomater också eftersom restaurangmaten som jag ätit de senaste dagarna inte har något grönt. Får stå ut med denna diet fram till fredag, men till helgen blir det vitkålssallad med russin, mummma.

Vakterna tvärs över gatan fick lön för en månad av fyra, så det var lugnt i går, men nu börjar det dra ihop sig igen.

Fortfarande inget vatten på kontoret så, ja du kan ju tänka dig.

Fick faktiskt en tub gas idag, till spisen alltså. Var lite orolig att det skulle ta slut eftersom det inte finns gas i stan. Så nu kan jag fortsätta koka vattnet.

Idag är det Id, fast en dag för tidigt enligt Amur, min kollega och religiöse ledare i Ilha distriktet. Tydligen bröt de fastan redan i går i Nigeria och idag har Saudi Arabien sagt att månen har visat sig. Men det anser inte Amur för den har inte synts här i Nampula. Nåja, alla deltagarna på träningen åt idag med god aptit, så jag fick vara utan både macka och dricka till förmiddagskaffet. Klart, en hel månads dag tid svält äntligen över.

Knack knack på dörren. Det är Idiamine som kommit för att hämta en lapp med Karins Adress. Karin har dragit i tusen trådar för att försöka fixa till en liten period av studier i Sverige under ett halvår. Han är lärare, mycket ambitiös och pratar hygglig engelska, så det skall nog gå fint. Hoppas verkligen att allt går i lås, men det är mycket pappers prassel som skall till innan. Håller tummarna, och det tycker jag att du som läser detta skall göra också.

Lång dag idag. Orkar inte skriva något. Själen mår fin fint i alla fall.

Fyra trötta glada 25 åringar har nu belägrat mitt vardagsrum. HÄRLIGT att se dem, var och en med sin laptop, kollandes in på facebook eller vad de nu kollar in.  Om en liten stund kommer de att gå ut för att äta på det lokala stället här runt om hörnet.  

Jag vägrar laga mat och passa upp, och det funkar urbra. Är nog den sämsta värdinnan i världen, men å andra sidan så känner sig mina gäster fria och vet att de inte besvärar. En av dem, Chirs kom med en stor påse med färskt ris. Ujjjj det är urgott med färskt ris.

Fick ett ryck av "syslust" idag, men det kom inte längre än till att klippa ut ett mönster.  Skall sy en jacka till skydd mot airkondblås i konferens salar. Vi går in i en period av ständiga möten och arbets-konferenser  för att starta upp vårat nya projekt, så det gäller att förbereda sig på mer än ett sätt. Jag har faktiskt inga varma kläder.   

Urslö  dag idag, men slapp i alla fall att svälta eftersom Lottas spis inte funkade - slut på gasen . Till min lycka kom hon i stället hit och stekte sina maffiga  biffar, trots att jag inte äger ett förkläde!  Har det faktiskt dokumenterat på video!  Gasen är helt slut i stan sedan mer än tre veckor. Så i morgon blir vi väl 6 pers till lunch - kanske.  

Sitter i soffan när jag hör högljudda , upprörda röster, skrik och kommandon tränga in i mitt annars så lugna vardagsrum.  Nyfiket går jag ut på gården och fram till grindarna där min vakt står. Jag frågar  vad som är på gång och får genast svaret "de har inte fått lön på fyra månader". Igen tänker jag. Det är det vaktbolaget Omega, mitt emot mig på gatan, som återigen inte har skött sina plikter. Folket har blockerat grindarna, tagit bilnycklar och cheferna har låst in sig i huset av rädsla. Vakten berättar att arbetarna har klagat till Trabalhao, som i normala fall skall se till arbetarnas och arbetsgivarnas intresen i konflikt situationer.  Fackföreningar existerar mest på pappret, eftersom ingen vill betala någon frivillig avgift.  

För ett år sedan var Nampula på riks TV för just samma sak och med samma företag.  Sedan dess har tre ledande personer på Trabalhao blivit avskedade på grund av korruption. Undrar hur  läget är nu? Skall de få sina löner eller inte?

 Det är ju lite extra känsligt just nu, eftersom Ramadan, fastemånaden närmar sig sitt slut och alla muslimska familjer väntar på ID, den stora festligheten då man bryter fastan. Utan pengar ingen fest, och det är allvarligt, mycket allvarligt i en muslimsk familj. Det är inte ofta de fattiga ställer till med fest, men när det är fest då är det fest, gå gör man allt. Jag håller tummarna och hoppas.....Går tillbaka in i huset medan jag tacksamt tänker att mina dag-vakter har i alla fall en någorlunda anständig arbetsgivare i  min organsiation och nattvakterna tillhör ett annat vaktbolag. De får alltid sina löner, även om det ibland är någon vecka försenat, men lön får de i alla fall alltid och risken för stöld är betydligt mindre.

Halv tio, torsdagsförmiddag och nationell helgdag. Görgött som man säger i Värmland. Soffan, TVn, bamsekopp med turkist tea (som jag fått av Jorge min peace corpare), Noddy vid fötterna och komedi i rutan. NJUTER.

Hela dagen framför mig, ingen empregado (hemhjälp),  ingen som stör mina tankar. Känner mig härligt osocial. Hej då.

Två maschmallows I munnen och nu flyter tankarna fint. Har faktiskt en del att tänka på; bland annat hur tänker en aggressiv, paranoid, manipulativ och uppenbarligen rädd överordnad? Har ett exempel av den sorten ganska nära, och jag kan lova att det inte är helt enkelt att navigera mellan aggressionsutbrott, öppna och slutna anklagelser samt rena fantasifoster. Men det är klart att man tror att andra beter sig och tänker som en själv, bara för man vet inget annat sätt att vara. Låter det logiskt? Om mitt exempel Mr. D tror att man går bakom hans rygg, så måste det ju bero på att det är han som är experten på att gå bakom ryggen. NU har jag faktiskt ett helt färskt exempel. Orkar du läsa? Om inte hoppa över till de två sista raderna i detta inlägg.

Jo så här var det. Vi har haft en grupp av fem personer från organisationens huvudsäte här i tre dagar. Deras uppgift var att tillsammans kartlägga våra administrativa, finansiella och organisatoriska struktur. Det är känt att vårat kontor har megaproblem på alla dessa områden, så jag är inte förvånad över besöket. I hemlighet har jag jublat inom mig själv för nu kanske något kommer att hända.

Nåväl, igår hade de bett att få tala med mig och tre andra personer klockan 13.00. Men kl. 13.10 kommer den paranoide och säger till mig att de sagt att de vill träffa mig klockan 14.30 i stället. Alltså går jag hem och äter lunch och är tillbaka kl 14.00. När jag kommer tillbaka ser jag att de då är upptagna med finans folket. När de slutar klockan 15.00 frågar jag om det är min tur nu. DÅ TITTAR DE FÖRVÅNAT PÅ MIG och en av dem säger: Jag letade efter dig, vi är klara nu. Jag lika förvånat säger då, att de meddelat D att jag inte skulle komma förrän klockan 14.30. Stora tystanden, ögon som utbyter blickar och plötsligt förstår vi alla att R har manipulerat så jag inte skulle träffa dem. BINGO.

Han är helt enkelt rädd för vad jag skulle säga....men det  behövs inte, de har redan förstått.  Att vi har en total avsaknad av system i vardagen är lika tydligt som att efter natt kommer morgon.

Vi är nu inne på 6e dagen utan vatten för någon ville inte betala vattenräkningarna under tre månader. När de betalades så skippade man sista saken nämligen anslutningsavgiften, så här stinker det fortfarande kiss speciellt under eftermiddagarna. Men hå  hå ja ja....Fast i morgon är det  nationell helgdag - igen- och jag skall stanna hemma och ta det lugnt. Kanske besöker jag Elisabeth och hennes lille nyfödde.

Livet är allt bra gött i alla fall.

Oj vad han är glad, studenten från Cuamba Universitet, som jag handleder i hans master uppsats. Han har just kommit tillbaka från ett av distrikten - Memba; där han har gjort focus gupp diskussioner och individuella intervjuer. Syftet är att ta reda på vad folk vet om nutrition och hur de har fått den informationen. Hela ansiktet skiner, kroppsspråket skvallrar om stolthet och lycka. Han sitter upprätt på stolen, armarna svänger i luften och överkroppen rör sig hela tiden alltmedan han berättar om sina upplevelser av möten med befolkningen. Jag får en detaljerad redogörelse av händelser, detaljer, transporter, maten han ätit och lustigheter som inträffat. Dessutom har han varit inneboende hos en lokal familj i deras enkla hus. Jag kan lova att allt detta har varit totalt nytt för honom, en grabb uppvuxen i stan utan kontakter med landsbygdsbefolkning tidigare, beroende på att han är vit Mozambikan med en annan bakgrund än befolkningen i övrigt. Jag får ett intryck av att sitta framför en förälskad yngling, som plötsligt har upptäckt och fått en skymt av vad "community mobilization" kan innebära, genom upptäckten av ett annat liv som existerar med kloka gamlingar, kluriga gummor och hjälpsamma grabbar.

Myggor i alla storlekar surrar runtomkring mig, men de vill inte gå till attack. Jag är nämligen genomsprayad med Mylol  myggmedel. På burken lovas de långtids effekt.

Ett tag hade jag tankar på att starta tillverkning av lokalt myggmedel med citron gräs olja som skulle destilleras fram ur rötterna. Lite komplicerad process, men det skulle vara kul eftersom det inte finns någon inhemsk produktion här.  En produkt hade jag tänkt mig skulle vara 100% naturlig och en annan med tillsats av Diethyltoulamide. Hittade till och med på nätet 200 liters tunnor med produkten.  Men det blev inget myggmedel, det blev Vykort i stället.  Så nu har jag provat det.

Undrar hur länge jag skall gå omkring och känna mig så underligt lycklig. Har ju ingen speciell anledning, men är bara glad. Det är härligt, önskar bara att jag kunde dela med mig till alla behövande ledsen-själar.   

Oj vad jag är nöjd med mig själv! Har gjort en folder där mitt nutritions och hälso program presenteras. Urbra faktiskt om jag får skryta lite.

Eva har kommit på besök, vi har ätit middag med Lotta, Maggie sover, Noddy hostar och jag skall krypa ner i sängen med min lilla mini DVD spelare och se en film.

Inte nog med att vi av och till inte har någon elekricitet på kontoret på grund av obetalda el räkningar, nu hade vi i fredags också totalt toalett förbud eftersom det inte fanns något vatten att spola med - orsak: någon har inte betalat vattenräkningarna under tre månader, så vatten verket gjorde det enda möjliga nämligen att stänga av.

Och idag brann det i el-stolpen här i hörnet utanför mitt hus, och hela gatan blev strömlös igen. Det var riktigt dramatiskt med häftiga eldsflammor som slickade trädet i närheten och klättrade runt i paketet av el ledningar i toppen av stolpen. Brandbilen kom till min stora förvåning. Det är faktiskt första gången som jag ser den rycka ut  på riktigt och dessutom ha tillräckligt med både vatten för brandsläckning och diesel att köra. Om nu vatten är så bra vid en el brand det kan man ju fundera över. Men allt gick fint och nu har jag faktiskt ljus här hemma igen. Håll med om att det finns saker att glädjas åt.

På vilda djurfronten, kan jag bara meddela, att jag och Noddy med förenade krafter tog en brunpälsad sak igår. Inte en vanlig råtta utan en typ av mus som skriker och stinker när den blir stressad. Vi har faktiskt ytterligare en i köket, men det har jag inte talat om för Noddy än, eftersom hon blir alldeles vild av förtjusning och låter alla sina dolda terrier talanger komma till fritt utlopp. Nu är det lördag kväll och jag hoppas på en lugn stund framför TV,n, med en stor kopp Roibos tea och resterna av sockerkakan som jag bakade igår.

Lemograss tea, det är inte klokt vad gott det är med citron gräs tea. För ett halvår sedan bad jag Lottas trädgårdsmästare ge mig en tuva med citrongräs. Den håller nu på att tar form och snart kan jag skörda mitt eget citrongräs.

Djupt nersjunkna i de två mörka sofforna från kolonialtiden, sitter vi, jag, Hanna, Muriricho Muirabo och yngsta dottern Naramane hemma i deras lilla vardagsrum. Fläkten surrar och vi sippar på det ljusa heta teet, mår gott, pratar och lyssnar på dotterns planer inför hennes födelsedag den 6 Oktober.

Det skall bli pyjamas party med bara tjejer som sedan skall sova över i den nu tomma lägenheten på bottenplanet. Hon meddelar oss med tydlig auktoritet i rösten att det måste vara många pizzor, popcorn, godis, läsk och en massa filmer. Lilla badbassängen skall också ut på gården och INGA föräldrar får vara i närheten, deklarerar hon. Vi instämmer, nickar och lägger till att det är nog också bäst, att husets vakthund, som numera är blind, får stanna inomhus hos föräldrarna den kvällen, eftersom det lär bli ett vilt tjejparty med alla unga 10-13 åringar i pyjamas.

Kvällen löper på, den Holländska TV kanalen sänder ut något jag inte förstår mycket av, och plötsligt kommer filmen "The Power of One", min favoritbok i filmversion. Jag vet att den finns som film, men eftersom jag läst boken och dess uppföljare Thandie så vill jag inte att mina inre bilder skall bli utsuddade av en film. Tackar för mig, lämnar dem framför TV,n som vid detta laget har fullständigt absorberat dem alla tre. Åker hem, är glad och känner en stor tacksamhet över att jag är frisk, fri, mår bra och har allt man egentligen kan begära.

Noddy möter vid grinden.  Hon hoppar, skuttar, snurrar runt, kastar sig på rygg, upp igen, studsar och hoppar, hon är glad och hon spelar upp hela  välkomstceremonin när jag kommer in genom porten. Har varit borta i ett dygn, men för henne är det ingen skillnad om det är ett eller 30 dygn. Samma glädje samma entusiasm.  Tänk att någon blir så glad att se mig.  Hurra för hundar!

Torsdag och näst sista dagen på denna veckan.  Beökarna verkar nöjda och har fått ställa tusentals frågor under vår resa genom distrikten under de senaste dagarna.  I morgn förmiddag flyger de till Maputo och vi kan dra ett långt andetag och samla oss inför nästa besöksgrupp som kommer på måndag. Denna gången kommer de från USA.
Förutom ambitiösa formella besök så har vi också hunnit med att handla Capulanor i Namialo.  Capulana är ett 1,80 meter långt tygstycke som man virar runt höfterna som en kjol.  Riktigt praktiskt faktiskt, använder detta plagget varje morgon när jag går ur sängen. Men min favorit shoppingronda är på någon av klädmarknaderna, där man kan handla kvalitets kläder för en femma. Det är begagnade kläder eller sådant som vissa butiks kedjor inte kan sälja, det går på export till oss här i tredje-världen!

Det är sent och jag känner mig nöjd, har klarat av en massa "borde-telefon-samtal-att-ringa", och nu är helgen inbokad.

Utan telefon i två månader. Orsak - Save the Children glömde att betala min telefon räkning i juni och betalade först i Augusti. Televerket stängde av i juli och den sista i samma månad kom jag hem från Indonesien. Ingen telefon och inga vakter. De hade också avskedats när jag var borta och i stället hade jag ett vaktbolag. Tillbaka till kontoret i augusti och började ryta till. Vakterna kom tillbaka men inte telefonlinjen. Idag tappade jag tålamodet och gick själv till televerket - och fick veta orsaken. Min gamle vän Abudo lovade fixa till felet redan idag.

På jobbet, inget Internet sedan flera dagar. Faxen är död och mobil telefon nätet har stora problem och är nära ett sammabrott: Nao e possivel estabelecer a ligacao que deseja, Lige mais tarde, upprepas det i andra ändan.

De fyra besökarna från Maputo är nu omhändertagna av Chande O som tog dem med sig till Mogincual och en av dem reste med Vasconselhos till Ribaue. I morgon skall jag och Richard möta dem alla i Nacala Porto. De är faktiskt riktigt trevliga. A luta Continua.

Ensam hemma, vad gott, som omväxling. Sitter i soffan, kudde i knäet och datan ovanpå. TVn sänder ut bilder från world trade center, ground zero och memorial servie till minne av twin tower tragedin. Det känns så overkligt att det var sju år sedan. Tankarna går till Viktor som lär vara i San Fransisco nu men tillbaka hemma på söndag. Barn barnet Alvar lär ha en starkt röst, egen vilja och en förmåga att hålla mamma Ulrika vaken. Tur att han har en storebror som kan hjälpa till ibland.  Ja livet verkar rulla på som vanligt i alla hörn av världen. Sitter här och mår gott, är nog inne i en må- bra- period-utan-problem-strul. Det gäller att njuta så länge det varar.

På jobbet snurrar det på i 300 km/tim , där jag svarar på e-mails i flera timmar, pratar med kolleger, skriver under papper och utbetalnings checkar, kollar och ringer, pratar mer, planerar tre olika besök som kommer i september, printar och kopierar.  Har dessutom gjort två anställningsintervjuer idag och i morgon väntar ytterigare fyra.

Sedan skall Lotta och Jag tillsammans med vår Doktor Daniel jobba vidare med delar av ett projektförslag som snart måste lämnas in. Vi skall ha något resultat att visa upp redan på måndag, så det blir väl lite helg jobb skulle jag tro. Men  det är KUL. Gillar när det snurrar på, det ger extra cirkulation i hjärnan vilket drar med sig en hel del gladbubblor. Ungefär som pommac när man var barn.

 Finns Pommac fortfarnde? När jag äter sursträmming så vill jag ha socerdricka eller pommac för det var så jag fick det första gången när jag var fem år ute på Rävön i Vänern.  Kommer ihåg hur jag satt på trappan utanför sommarstugan med min tallrik surströmming och potatis och en tom jordgubbs kartong. Hade fått den  för att rita på, den var fläckig så det var svårt att få till några riktigt fina figurer. Undrar var min bror var den gågnen?  Han satt i alla fall inte ute på trappan.

Femton mash mallows och två koppar Roibos tea - nu mår jag bra igen och ilskan har runnit iväg.  TVns musikkanal nr 138, New Age spelar just nu Far est Mid West med William Eaton Ensemble m.fl.  Har börjat läsa boken Bilden av Phoebe som Lotta har  lånat mig. Hon utfärdade visserligen en varning om ett akut läsberoende som inte låter sig brytas---- iiii det stämmer. Nu är jag fast från pärm till pärm. Tur att det är nationell helgdag i morgon.  Det är nämligen minne av dagen då fredsavtalet under teckandes i Lusaka den 7e september, alltså idag,  så i morogn tar hela Mocambique en välförtjänt dags extra vila. Måste säga att jag gillar systemet - om helgdagen infaller på en söndag så får man måndag fri. De ni, alla hemma svenskar.

Noddy  sover gott vid min sida, hon är så varm den lilla ull bollen, och  till höger om mig, inom behändigt räckhåll ligger  min nya leksak nämligen - den elektroniska myg grillaren. Har just nu en period a malaria noja, så ben fötter och armar är rejält sprayade med "peaceful sleep",  vill bara inte tänka på vilka eventuella  förhöjda värden av N N-diethyl-meta-toluamide  jag har i blodet.

Så sitter jag då här och väntar på Amir igen. Amir är en ung man som jag stöttat ekonomiskt så han skulle kunna studera. Jag är arg. Han skulle kommit klockan 16 och nu är det snart 21.00. Visserligen har jag inget speciellt som väntar, men att han aldrig kan passa tiden. Dessutom är jag arg på honom för han tror att jag är hans "mamma" med en morsas alla skyldigheter. NEJ så minsann!!!!!!!!!!!!!! Igår sa han att han ville ha alla mina resterande upptryckta vykort, de som jag sålt i min firma Zebra Quadro Lda. tidigare. Men eftersom jag stängt firman (fick betala mer skatt än jag tjänade) så tror han tydligen att jag skall skänka honom de resterande vykorten så han kan tjäna pengar vid sidan om och därefter trycka upp nya i Maputo.

Nehej så blir det inte. Jag har betalat hans studier fram till examen och nu har han slutat universitetet med mycket bra betyg och dessutom så fick han jobberbjudanden redan innan han slutade. Han har ett bra jobb med bra lön, och nu får han minsann gå med egna ben. Jag har gjort mitt. Men jag FÖRSTÅR INTE hur han kan tro att jag skall fortsätta att hjälpa honom. Dessutom har han haft mage att säga till mig att jag skall ordna med hans förlovningsfest, eftersom han anser mig vara hans madrinha (styvmor). Nu är det dags att klippa av och låta honom förstå att han är vuxen.

Mina egna söner skulle aldrig i livet drömma om att bete sig på det sättet. Söner ja, jag längtar så in i bänken efter dem och deras familjer. Undrar hur lille Alvar och hans storebror Hugo mår. Hur går det för dem? Skit att Afrika är så långt bort.

Det är lördag och jag pustar ut efter en vecka som dominerats av konferensdagar och en hetsig fredag. Jag svingar den elektroniska myggsmällaren i luften, det viner och susar det fräser, gnistrar och luktar bränt - jag njuter. Rena fyndet, hittade den i kines butiken för en 10a i svenska pengar. Två batterier och jag är i gång till 100 % med en hetsig myggjakt. Har till och med grillat ett par spyflugor och en geting.

Har också pysslat i några timmar tillsammans med Lotta. Hon trädde om halsband och jag tillverkade ytterligare några par örhängen. Har nog närmare hundra par vid det här laget, alla upphängda på två brädor med svarta nylonsnören. Riktigt snyggt faktiskt. Nu skall jag Skypa lite och hoppas att ljudkvalitén är lite bättre än den var tidigare i kväll.

Tip tap tip tap låter det när hennes klor slår mot trägolvet där hon springer in, genom vardagsrummet och ut i köket. Hela hennes kroppshållning säger "jag är glad". Hon är en liten vit malteser pudel flicka som fyller 5 år den 8.e oktober. Men förmodligen vet hon inte att hon är hund, bara att hon är annorlunda än sin matte, att hon är älskad och att hon nästan alltid får som hon vill. Vi gör mycket tillsammans hon och jag, t.ex. Så äter vi båda cornflakes med mjölk till frukost, sover på varsin kudde och delar förtroenden som ingen annan får höra. När vi är ute och kör bil sitter hon gärna på mina axlar så hon kan se ut, och ibland när det är extra intressant smackar hon med tungan, ja till och med försöker hon slicka mig i örat ibland. Men på den punkten är vi inte överens, för det vill inte jag.

Det är en fördel att ha henne sittandes väl synlig, eftersom många är rädda för hundar här och numera blir jag nästan aldrig stoppad av trafik poliserna. Dessutom är det väl så att de förmodligen vet att alla papper är i ordning och det alltså inte lönar sig att stoppa oss.

Nu ligger hon här ihoprullad vid mina fötter, som en vit liten vit bomullsboll.

Enligt vetenskapen så har ensamstående människor med hund en bättre överlevnad än de utan. Alltså, kan hon gå in i kategorin livskvalitetsförhöjare och mys reglerare.