I förbund med spindlarna
Jag har slutat döda spindlar. Upptäckte att för varje dödad spindel kom det hundra millimetersmå ljusbruna myror och minst tio myggor. (potentiella malariabärare)
Så nu hälsar jag varje liten svart hoppande spindel med ett glatt HURRA och VÄLKOMMEN!
SjukVÅRD vart tar den vägen?
Har en god vän som blev inlagd på sjukhus i Skåneregionen natten till fredag. Blodpropp i båda lungorna, svårt att andas och hjärtat var inte helt med på noterna - med andra ord han mådde inte speciellt bra, varken då eller nu. Till saken hör, att han vet att hans tid snart är ute. Ingen panik, ingen förträngning av fakta, han städar ur sin bostad, han skriver sina avskedsbrev och tar adjö av livet. Helgen på sjukhuset kom och helgen gick, tankar och frågor hopade sig i hans huvud, behovet av att få prata med en läkare växte för var dag. Men ingen doktor i sikte, åtminstone inte för någon patient. Förmodligen har doktorn varit en vända på avdelningen, kollat i lab listor och frågat sjuksköterskorna hur patienterna mår. Det är detta som SKRÄMMER MIG! Besparingsivern inom den offentliga sektorn, inom sjukvården, gör att vi INTE HAR RÅD att ta hand om varandra. Sverige ett välfärdsland som inte har tillräckligt med läkartid för att tillgodose de mest basala mänskliga behovet – att få prata – att få fråga.
Flyttat igen.
Undrar hur många gånger jag flyttat i mitt liv. Hur många sängar har jag sovit i, och hur många kuddar har givit stöd åt mitt sovande huvud?
I kväll befinner jag mig på 13e våningen av 20 i centrala Maputo. Det blåser ute och jag kan höra havet, någon ser på TV och en bil modell större är på väg mot marginalen (kustvägen). Sitter i en skön, ren och lagom bred säng, tillverkad av vitlackade stålramar med guldknoppar lite här och där.
I morgon skall jag “flytta” hem till en kollega i en vecka. Hon skall nämligen resa utomlands och hunden behöver sällskap. Har idag blivit presenterad för den lilla/stora knubbiga och lagom muskulösa och gräsligt fulsnygga hunden. Han ansikte är ett enda virrvarr av rynkor, men ögonen är fria efter att han blivit opererad. Han är 10 år och jag kände genast att vi var goda vänner. Saknar min egen Noddy, som av praktiska skäl inte fått flytta med hit ner till Maputo. Så nu får denne gamle gossen fylla mitt behov av hundkontakt i en hel vecka. Skall bli riktigt mysigt.
