Vi väntar och väntar och väntar....
Sömnlös natt
Vänner med cancer och jag kan inte vara nära, vänner med AIDS och jag kan inget göra, snart jul och ett nytt år igen, drömmar och förhoppningar. allt i en enda salig röra.
Har i alla fall bryggt mig en stor härlig kopp Roibostea, det börjar ljusna ute, fåglarna kvittrar och jag hör hur vakterna runt omkring börjar sopa rent på gårdar och trottoarer. Snart vaknar ett Maputo till en ny Söndag. Kram alla och glöm inte "CARPE DIEM"
MTV
Usch vad jag är gnällig.
Negativt och Positivt
Solvarma stora söta mangos, jag mumsar och fruktsaften rinner runt munnen, ner över mina händer och underarmar. Himmelska smak.
Kanonförkyld, näsan rinner som en öppen kran, bomull i hela huvudet, kli i halsen och nästan panik när stämbanden hotar låsa sig.
Precis nu, ett rejält tropiskt regn, åska i fjärran och en stark vind som får myggnätsdörren att slå.
Behagligt svalt i luften, DSTVn (Parabol-TVn)strejkar.
I morgon är det nog bättre
Packar väskan igen
Jag ser i alla fall fram emot att komma uppåt landet igen. Träffa en del gamla vänner och höra vad som hänt sedan sist. Skall också sova två nätter hemma hos Nina, en annan svenska. Sedan bär det av ut till tre distrikt. Jag vet inte vilka, eftersom provinsdirektören för hälsa måste få säga sitt.
Jag och min kollega skall göra en undersökning och förhoppningsvis komma fram till något resultat till mitten av December. Jag kommer kanske att berätta mer här i bloggen. Vi får se.......
Ett år i resväska
Ja, så känns det faktiskt. Det är nu ganska exakt ett år sedan jag lämnade Nampula och ett stadigt jobb. Har inte ångrat mig en sekund, men nu börjar det kittla i helyllegenerna igen. Ett år med resande hit och dit - kul men nu får det snart ta slut - eller…….
Måndag igen
Maputo växer och jag trivs
Huvudstaden växer verkligen in i mig. Känner hur jag trivs bättre och bättre för varje dag. Nåja, Maputo är en liten huvudstad men i full utveckling. Det byggs nya höghus i nästan varenda kvarter, och min kritiska blick stirrar på armerings järnen- är det tillräckligt många, är de tillräckligt tjocka? Är pelarna jämt gjutna och verkar plattorna mellan våningsplanen vara av rätt tjocklek. Jag har redan sett vilka hus som jag absolut inte skulle kunna tänka mig att bo i. Kan just föreställa mig en liten jordbävning där markytan vibrerar lite i sidled. Tror nog att en hel del av dessa nya husen skulle ramla ihop som korthus. Det finns ju inga sidostabilisatorer, bara tunna pelare rakt upp. Huamensan…..Nåja, jag har i alla fall inte råd att köpa någon lägenhet i något av dessa husen. En tvåa kostar 400 000 USD, och detta i ett land där 70% av befolkningen lever på 1,25 USD per dag.
Nåja, nu skall vi inte bli pessimistiska… Nej då.
Jag var på Hälsoministeriet idag på ett möte och sprang på flera gamla bekanta från “förr”. Efter 16 år här i Mozambique, så har jag ju lärt känna en del personer, som nu har klättrat upp på den sociala och professionella skalan. Kul att se, hur de som var smådoktorer när jag kom till Mozambique, nu sitter i ledande positioner i landets hälsoministerium. Idag träffade jag två av dem.
Den ena var med i vårat “vilda discogäng” när vi var ute och dansade till sena morgontimmarna flera dagar i veckan, och vi brukade avsluta med en gemensam frukost innan vi gick till våra jobb. (Vi var faktiskt helnyktra, eftersom ingen egentlige drack) Men det var då. Skulle aldrig orka med det tempot idag. Men oj vad kul vi hade!
Hej igen, 4 Oktober och nationell helgdag i Mozambique
Men nu är jag itllbaka i Maputo och jobbar för en organsiation som heter Helen Keller International. De sysslar med Vitamin A, ögonsjukdomar, avmaskning, anemi problematik och förstås undernäring. Mitt jobb nu, är att göra en "operational study" för att försöka ta reda på hur Hälsoministeriet tillsammans med sina partners, bäst skall kunna komma åt de barn under fem års ålder, vars föräldrar inte tar dem till hälso-posterna för vaccinationer och annan behandling. Det är ett komplicerat och multi facetterat problem, och känns riktigt spännande, en rejäl utmaning.
Idag är det alltså 19 år sedan Mozambique skrev under sitt fredsavtal. Det känns faktiskt lite speciellt idag. Jag har nu varit här sedan 1996, och känner mig lite som Mozambikanska. Detta landet har en enorm potential, och folket vill verkligen gå framåt i sin utveckling. Regeringen har haft och har en tuff uppgift, och jag känner faktiskt ett ganska stort förtroende för Mozambique och dess regering. Man försöker bekämpa korruption så gott det nu går, man har öppnat dörrarna för investerare, och att registrera ett företag är numera tusen gånger lättare än det var för några år sedan.
Nej, nu skall jag gå ut en vända och se på folklivet, kanske ta en kopp kaffe någonstans. Fåglarna kvittar fast jag befinner mig mitt i huvudstaden och det känns som en lovande dag.
Efter tre månader
Sverige- det var helt fantastiskt att komma tillbaka. Vädret var perfekt hela tiden, inklusive regnmånaden Juli. Träffade barn och barnbarn, släkt och vänner både här och där. tre månaders semester - jag kan verkligen rekommendera det för att "ladda om batterierna".
Det är midnatt, hundarna ute i området kommunicerar med varandra. Det är typ pratskall, ganska trevligt faktiskt. Men nu tror jag nog att det är dax att sluta denna dagen och krypa ner i sängen.
Lite småprat på kvällskvisten.
Sju dagar kvar på detta jobbet. Känner en kittling av frihet och förväntan. Kommer till Sverige på semester den 7 maj och åker tillbaka till Moz någon gång i juni - juli eller augusti. Har sökt ett jobb, blivit intervjuad, men vet egentligen inte om jag vill ha det - om jag nu skulle få det. Jobbet kan liknas vid att sticka huvudet in i en bikupa full med irriterade bin (som inte sticks). Det är ett projekt som täcker hela landet och 122 förlossningsavdelningar. Det handlar om kvalitets förbättringar och att förmå kvinnorna att föda sina barn på en sjukvårdsinrättning i stället för hemma med grannars hjälp. Visserligen är det ett område som jag känner mycket för - men oj vad mycket det innebär.
Behöver semester nu för och tänka över min situation lite mer i lugn och ro. Vill ju också tillbringa lite tid i mitt hus i Nacala. Nåja, vi får se.
Nu har jag i alla fall druckit min tredje kopp Roibos tea och ätit en stor skål med fruktsallad. Mår gott och Radio LM (Lourenco Marques som är det koloniala namnet på Maputo) spelar gamla godingar. Hundarna skäller utanför, det är prat-skäll, de kommunicerar med grannhunden som är en liten sort, med ett klent men ganska sött skall. Det är tidig kväll och mörkt ute. Tror jag skall läsa lite i min Kindle läsplatta. Har laddat ner en massa intressanta böcker som bara väntar på att bli lästa.
Regn härliga underbara regn
Hej Igen
Jodå, jag lever men befinner mig i ett emotionellt limbo. 16 år i Mozambique, var hör jag egentligen hemma? Har flyttat och trivs riktigt bra med huvudstadslivet som omväxling, bor runt hos olika väninnor, men vet inte vart det bär hän härnäst. Det finns så mycket att berätta, men jag har blivt lite ordstum på sistonde.
Ibland har jag återkommit till Ilha i mina inlägg. Har nu hittat en jättefin blogg som med vackra bilder och trevlig text berättar om ”min ö” Ilha de Mozambique. Gå in på http://macuti.worldpress.com
Har hört att det har dykt upp blåsippor i Sverige.
Träskalle
Nu har jag bevistet på att mitt huvud inte är gjort av trä. Oj vilken huvudvärk jag har, trots paracetamol och starkt kaffe. Men jag vet varför - bihålorna verkar täta. Ja ja, det går väl över. På måndag morgon åker jag till Gaza för två veckor. Ha en bra helg alla pigga och glada vänner ute i cyberspace.
M-cel
Lugnt och skönt kan man säga. Min mobiltelefon har nu blivit avstängd för andra gången, eftersom företaget som jag jobbar i, beslutat att ingen få ha kontrakat längre. Övergången till kontant kort från kontrakt verkar vara en långsam process på minst en vecka. Men problemet är att jag ha en hel del möten denna veckan, och en resa ut i distrikt nästa måndag. Dessutom måste jag lämna min tillfälliga bostad och fixa något annat boende fram till den 11 april, då gästhuset blir ledigt, alltså flytta ut redan i morgon. Hej å hå, här hinner man aldrig bli uttråkad.
