Tant Greta som kom tillbaka.

Ensam hemma, vad gott, som omväxling. Sitter i soffan, kudde i knäet och datan ovanpå. TVn sänder ut bilder från world trade center, ground zero och memorial servie till minne av twin tower tragedin. Det känns så overkligt att det var sju år sedan. Tankarna går till Viktor som lär vara i San Fransisco nu men tillbaka hemma på söndag. Barn barnet Alvar lär ha en starkt röst, egen vilja och en förmåga att hålla mamma Ulrika vaken. Tur att han har en storebror som kan hjälpa till ibland.  Ja livet verkar rulla på som vanligt i alla hörn av världen. Sitter här och mår gott, är nog inne i en må- bra- period-utan-problem-strul. Det gäller att njuta så länge det varar.

På jobbet snurrar det på i 300 km/tim , där jag svarar på e-mails i flera timmar, pratar med kolleger, skriver under papper och utbetalnings checkar, kollar och ringer, pratar mer, planerar tre olika besök som kommer i september, printar och kopierar.  Har dessutom gjort två anställningsintervjuer idag och i morgon väntar ytterigare fyra.

Sedan skall Lotta och Jag tillsammans med vår Doktor Daniel jobba vidare med delar av ett projektförslag som snart måste lämnas in. Vi skall ha något resultat att visa upp redan på måndag, så det blir väl lite helg jobb skulle jag tro. Men  det är KUL. Gillar när det snurrar på, det ger extra cirkulation i hjärnan vilket drar med sig en hel del gladbubblor. Ungefär som pommac när man var barn.

 Finns Pommac fortfarnde? När jag äter sursträmming så vill jag ha socerdricka eller pommac för det var så jag fick det första gången när jag var fem år ute på Rävön i Vänern.  Kommer ihåg hur jag satt på trappan utanför sommarstugan med min tallrik surströmming och potatis och en tom jordgubbs kartong. Hade fått den  för att rita på, den var fläckig så det var svårt att få till några riktigt fina figurer. Undrar var min bror var den gågnen?  Han satt i alla fall inte ute på trappan.