Tant Greta som kom tillbaka.

Tip tap tip tap låter det när hennes klor slår mot trägolvet där hon springer in, genom vardagsrummet och ut i köket. Hela hennes kroppshållning säger "jag är glad". Hon är en liten vit malteser pudel flicka som fyller 5 år den 8.e oktober. Men förmodligen vet hon inte att hon är hund, bara att hon är annorlunda än sin matte, att hon är älskad och att hon nästan alltid får som hon vill. Vi gör mycket tillsammans hon och jag, t.ex. Så äter vi båda cornflakes med mjölk till frukost, sover på varsin kudde och delar förtroenden som ingen annan får höra. När vi är ute och kör bil sitter hon gärna på mina axlar så hon kan se ut, och ibland när det är extra intressant smackar hon med tungan, ja till och med försöker hon slicka mig i örat ibland. Men på den punkten är vi inte överens, för det vill inte jag.

Det är en fördel att ha henne sittandes väl synlig, eftersom många är rädda för hundar här och numera blir jag nästan aldrig stoppad av trafik poliserna. Dessutom är det väl så att de förmodligen vet att alla papper är i ordning och det alltså inte lönar sig att stoppa oss.

Nu ligger hon här ihoprullad vid mina fötter, som en vit liten vit bomullsboll.

Enligt vetenskapen så har ensamstående människor med hund en bättre överlevnad än de utan. Alltså, kan hon gå in i kategorin livskvalitetsförhöjare och mys reglerare.