Tant Greta som kom tillbaka.

Jorge fyllde 25 år igår. Flávia stod i köket hela förmiddagen och förberedde delikatesser på Brasilianskt vis med svarta bönor, någon fläsk-tärning-blanding, sallad och diverse annat. Vi tog också en tur till grossisten A@L där vi köpte 4,2 kg biff, 4 kg fläskfilé och 10 kycklingar. Det är inte ofta vi frossar i gott kött, men nu tändes grillen och inget kunde hindra oss från att bli rejält mätta. Fast i ärlighetens namn så hamnade förstås det mesta i frysen. Dessutom fick jag "hyra" in mig i Lottas frys med 9 kycklingar. Idag, dagen efter, har vi ingen elektricitet på hela dagen, så Jorge och Flavia spelar "dam", jag skriver och tänker på att jag också måste göra en Power Point presentation om mitt program som skall presenteras på Tisdag för cheferna från Maputo. Nu gäller det att batteriet i min jobbe-dator klarar några timmar, annars blir det natt jobb igen. Ingen fara, detta är sådant jag gillar att göra, så det känns inte alls tungt - tvärtom lite kul. Nu skall jag försöka koppla in mig på nätet med min nya mobil. Oj vad jag gillarv teknink!

Spanska, portugisiska, engelska susar runt i rummet, blandat med en och annan tanke på svenska. Detaljerad implementeringsplan diskuteras in i minsta detalj samtidigt som vi gör en ny års plan för nästa år som börjar i juli 2009. Vi är tre olika organsiationer i ett konsortium som skall enas. Hetsigt värre, för planen måste vara klar till  måndag morgon. Småkakor på bordet och vatten i flaskor, rummet är litet och varmt, svetten rinner och här sitter vi, åtta herrar och jag tätt tillsammans med var sin laptop framför oss. Genderbalansen är något skev, men tack och lov har jag en ganska bra uppsättning med testosteroner som kan aktiveras vid behov. För många år sedan var jag den enda kvinnan när jag läste till maskiningenjör och det gick alldeles utmärkt.  Just nu diskuteras det inköp av frö till 6000 speciellt utsatta hushåll av 137 000 totalt. Lagom intressant att delta i detaljerna så jag passar på att skriva dessa raderna i stället.

Hes och med "skavsår" i öronen, efter allt pratande och lyssnande. Tillbaka i Nampula, hel och hållen men med ett schema fullspäckat av diverse aktiviteter. Vet inte hur jag skall kunna hinna allt, och dessutom har en annan organsiation i förtroende meddelat att de gärna vill "stjäla" min coordinatör. Jag har tränat honom under en lång tid för att ta över efter mig, och nu vet jag inte hur det blir. Är i alla fall ute och fiskar lite efter andra jobb för min egen räkning. Har inte gjort några riktigt allvarliga försök än, men det beror mest på tidsbrist. Hinner inte söka på nätet under arbetrstid och när jag sent omsider kommer hem är jag helt slut. Dags för nya vyer som kan stimulera och inspirera.  Eller vad säger ni?

Att jobba här i Afrika är inte speciellt spännande, speciellt inte efter 13 år. Det finns en vardag vad man än gör och var man än befinner sig. Nu har min vardag blivit tråkig, tycker jag - speciellt idag när jag är astrött.

Så har jag för första gången landat på en landningsbana som är en gräsmatta. Lite väl spännande i min smak. Vi möttes av en polis med sin AK47:a väl synlig och Fuvela försvann snabbt in bland hyddorna för att leta reda på en latrin, piloten gick självklart fram till kanten av den så kallade landndingsbanan och kissade i vid stråle. Själv stod jag med benen i kors. Så kom då äntligen en folkswagen buss för att hämta oss. En folkswagenbuss, det betyder att de måste ha rimligt bra vägar här i Murrumbala. Det kändes tryggt. I Nampula är vi hänvisade till Landcruiser eller Toyota med fyrhjulsdrift för att komma fram till alla de ställen där vi arbetar. Det är kväll, jag sitter i min "svit" och lyssar på den Afrikanska nattens alla ljud, en och annan mänsklig röst tränger fram och i fjärran hör jag böneutroparen sjunga sin kallelse till bön. Har just monterat mitt sängtält som är ett myggnät i form av ett tält. När jag kryper in i det så kan inga loppor, spindlar eller andra kryp nå mig. Om en liten stund skall jag föröska koppla upp mig på internet för att se om jag kan skicka detta. Har köpt en ny Nokia och Jorge har visat mig hur man skall göra - så nu gäller det. Håll tummarna!

Ni skulle bara se henne, det lockiga blonda håret fastsatt i en jätteklämma mitt uppe på huvudet, där varje slinga hotar att slita sig vilken minut som helst. Vi har just delat en flaska rött vin,och nu sitter vi med varsin liten Eee Pc och surfar runt alltmedan Tvn surrar på, Jorge och Flavia spelar back gammon, hundarna rumlar runt, ja som ni förstår har Eva från Ilha de Mozambique kommit till stan. Vi surfar runt, Facebook presenterar den ena vännen efter den andra, glada utrop, oj då hon skall flytta till Brazilien! Honom har jag inte sett på många år! och så vidare. Ja även vi  "tanter" har hittat glädjen facebook världen. Det är fredag kväll och jag kopplar av. Kram alla.

Någonting är fel, mycket fel. Det började regna sent i går kväll och har regnat hela natten. NU, på morognen har vi 17 grader Celsius. Regnperioden är faktiskt över. Regn = Sommar och värme. Torrtid = Vinter och kyla. Men nu är det vinter och regn! Liknar mer en svensk midsommarafton. "Ur led är tiden och vi med den" var det någon som sa en gång. Undrar hur många lerhus som föll i natt.

Åter en dag tillända, en dag där hjärtat pumpat runt blodet fyllt av adrenalin, men på ett positivt sätt trots allt. Efter allt resande har jag nu tre dagar fyllda av möten, allt skall ske på samma gång. Bråttom bråttom, skriva under här, signera där, kolla budgetkoder för alla aktiviteter med 20 talet siffror per kod- är de korrekta eller inte? Ja det är så hektiskt så jag hinner inte ens irritera mig på vare det ena eller det andra som inte fungerar liksom - e-mailen till exempel. Kan bara ta emot men inte sända sedan i fredags i förra veckan. Gissa om mobiltelefon knapparna är lite slitna av alla sms, snart ser jag inte siffrorna längre på min gamla ljusblå Afrika anpassade Nokia.