Tant Greta som kom tillbaka.

Det blir kallt idag, 25 grader sa de på TV. 82-åriga Beatrice kommer ut från sitt sovrum, väl påklädd i en stor tjock stickad brunorange tröja. Hon går böjd av ålder och smärtor i sitt vänstra ben. Det blir kallt repeterar hon, så att jag för säkerhets skull har fått meddelandet. Jag nickar och svarar, jag det ser ut att bli en kall dag idag. Har redan stått en bra stund framför balkongdörrarna och betraktat den gråmulna himlen och lyssnat till vinden som fortfarande piskar upp skum på vågorna i havet. Funderar på om jag skall ta den svart vit randiga långärmade T-tröjan idag. Den har legat nerpackad en längre tid, men nu är det nog dags att byta till vintergarderoben. Går ut i köket, sätter på tevatten, brer en smörgås och gör mig beredd på att äta frukost i salongen. Har just satt mig ner när Beatrice kommer, och än en gång konstaterar att det blir kallt idag, men denna gången är hon nere på 23 grader. Det är illa, vi fryser i Maputo.

Vinden har bråttom och havet är upprört, de fem små segelbåtarna i småbåtshamnen guppar hit och dit som om de dansar twist.  Det tjuter och viner i springan under dörrar och emellan otäta fönster i lägenheten. För femton minuter sedan ”gick” strömmen och jag drog en lättnandes suck att jag hade hunnit hem ett par minuter innan. Annars hade det blivit en bra stund i en mörk hiss mellan botten och 13:e våningen.   

Jag är INTE nöjd med min dag. Prestationsångesten blommar och det är så svårt att acceptera att jag inte har skrivit minst fem förberedande sidor idag. Har börjat på en manual för utbildning av traditionella by-ledare, där de skall påverkas i att inse vikten av att vaccinera alla barn, ge dem A-vitamin ersättning och avmaska när magarna är stora som om de vore gravida. Ledarnas makt är enorm. Om en ledare säger att man inte skall vaccinera sitt barn (av rädsla för att befolkingen skall förgiftas), så ser föräldrarna till att ”skydda” sina barn och håller dem undan när det är Vaccinations- och hälsokampanjer.

De flesta av by-ledarna är äldre, varken ser eller hör och har inga eller minimala läskunskaper. De skall utbildas av halvfrivilliga hälsoarbetare som fått en 18 månaders kurs i förebyggande hälsovård och viss akutsjukvård. Så nu skall jag tänka till. Skallen är full av idéer, men de måste sorteras, organiseras, spaltas upp, värderas och omvärderas, tas med, tas bort…..Teckningar, bilder, översättning till lokalspråk, vem gör det? Vi har ju 16 olika lokalspråk här i Mozambique. Men det blir nog bra till slut. Det är ju inte första gången jag skriver en manual. Börjar nästa tycka att jag är lite ”Manual-expert”.

Sitter på balkongen och äter min frukost med te, fruktsallad och en skål med mysli. Njuter, det är en mulen morgon och ännu svalt i luften. Bor på 13e våningen i centrala Maputo, (huvudstaden i Mozambique), med utsikt över havet. Just nu ser jag en lastbåt på redden, sju mindre motorbåtar och sjuttionio små fiskebåtar. Det är en lugn vindstilla morgon, jag är bättre i halsen och känner livet återkomma.

I kväll skall författaren Mia Couto lansera sin sista bok och jag har blivit inbjuden DET ser fram emot  - att mingla lite. Bra inledning på helgen.

Tungt i bröstet, röd i halsen, torrhosta, tjock i skallen – nej jag vill inte mer!

Har just avslutat en antibiotika kur i förrgår och dessförinnan en ganska tuff malaria kur. Nu vill jag vara frisk och göra något annat än att ta det lugnt.

Liten tröst, har i alla fall skickat iväg mitt 1a draft på 35 sidor av min rapport. Nu får Carlos ta vid och språk granska, sedan skall chefen säga sitt och sist går det till översättning från portugisiska till engelska. Den biten får någon annan ta - tack och lov. Vet precis vem som är läst lämpad och som gjort ett superbra jobb innan. Nu vill jag bara gå hem och krypa ner i sängen. Tyck synd om mig – det hjälperL