Tant Greta som kom tillbaka.

Regnen har kommit, åtminstone på vägen mellan Nacala och Nampula. Det var som att köra i en dusch när jag var på väg hem i fredags, alltså inget vidare körväder. Några mil från Nacala var vägen blockerad av en lastbil som hade vält och dragit med sig två kontainers Olyckligtvis hade det hänt på en 1 km lång bro. Tack och lov för fyrhjulsdrift. Jag fick köra av bron och leta mig fram vid sidan av bron, lera, ojämt, och maximal guppigt, upp och ner över torkade växter, lera och vattengropar, sedan upp på en järnvägsvall och över ett järnvägsspår och massor av lera på grund av regnet. Full speed och upp på vägen igen efter drygt en kilometer - och det gick!!! Mina ben darrade och hjärtat bultade, men det gick. Om jag inte hade varit tvungen att komma fram till Nampula innan 15.30, så skulle jag vänt tillbaka till Nacala.

Nåja, hamnen i Nacala skickade ut en kran som kunde rensa vägen lite senare.

Veckan började med en tur till Ilha för att jobba med Michelle (Peace Corp volontär) i en och en halv dag, sedan till Nacala och delta i en katastrofövning en heldag.

Och så har jag varit på ett muslimskt bröllop idag. Vacker ceremoni där bruden skall svara ja tre gånger - och det gjorde hon…. för andra gången i sitt liv, så nu är det nog på RIKTIGT.

Männen och brudgummen sitter för sig i den tillfälliga moskén. Bruden och kvinnorna sitter på en annan plats. Bruden är heltäckt av ett vacket tygskynke, och tre gånger lämnar brudens manliga budbärare moskén för att gå till bruden och fråga om hon vill gifta sig med mannen. Samma sak sker för brudgummen som också skall svara ja tre gånger. Efter lite mer ceremonier växlar de sedan ringar och eftersom det här är i oblyga Afrika så ropar folk - kyssas, kyssas, kyssas.

Nu går ögonen i kors och jag skall snart släcka lampan. Ha det bra alla därhemma.

Spindeln är borta och de strejkande arbetarna har fått 2 månadslöner utav sju. Ingen mer Vodo docka som dinglar utanför företagets dörr, pappskyltar borttagna och gården städad. Det känns riktigt skönt att det är över. Det har varit lite småjobbigt med bullerorkestern och har trummat ut sitt missnöje. Även om jag stödjer dem i tysthet, så har det varit jobbit med oljudet.

Spindeln, som säkert var en hona, cirka 2 dm lång om man skulle sträcka ut hennes ben, har försvunnit. Nu sitter det flerdimensionella nätet övergivet kvar mellan mina träd. Ja, hon hade satt ut sitt revir precis utanför mitt fönster. Varje måltid hade jag henne mitt i synfältet när jag tittade ut. Men nu är hon borta…undrar var… död eller sitter hon gömd i trädet någonstans.

Noddy ligger hoprullad som en boll efter att ha badat och hälsat på alla gäster som just nu stömmar in i vårat hus. Lindesy har kommit tillbaka från Malawi och sitter nu i arbetsrummet och skriver, Ausi har åkt iväg till Angoche idag för att jobba denna veckan, Gabor, Else och Joakim har gått ut för att ta en öl och plötsligt blir det så tyst och stilla. Känns nästan lite underligt. Det enda jag hör är air konden och tvättmaskinen.

Vaktfirmans anställda går nu in på 8:e månaden utan lön, de strejkar sedan en månad, skramlar och försöker väcka uppmärksamhet. De har nu lånat av släktingar, grannar och vänner för att överleva, men nu finns det inte fler reserver att ta till och desperationen växer. Undrar verkligen hur detta skall sluta.

Noddy har badat och ligger nu bredvid mig i soffan. Nyklippt runt nosen - så söt. Om några timmar skall vi gå på konsert. Undrar bara vad det blir för sorts musik. Skall bli spännande, det är ju inte så ofta det bjuds på kultur här i Nampula. Nina som just kommit tillbaka från Sverige hade med sig RÖKT LAX. Hon bjöd på lunch och du kan inte ana vad gott det var.

Igår kväll, på B,s veranda, samlades vi, ett gäng medelålders biståndsarbetare från diverse olika organisationer. Vi hade samlats för en stilla “sundowner” med lite dricka och snacks. Riktigt trevligt att umgås utanför arbetstid för en gångs skull. Känner mig intellektuellt och kulturellt uttorkad i huvudet, men vet egentligen inte hur jag skall komma ur det. Böcker och internet, javisst, men det blir lite väl mycket envägs kommunikation. Saknar dessutom DN,s kulturbilaga som kunde hålla mig sysselsatt en hel dag. Finns den fortfarande kvar? Det är ju nästan 15 år sedan sist och en hel del har ju hänt i Sverige, saker som man inte upptäcker under en kort semester då alla vänner och släktingar skall besökas och alla andra måsten klaras av.

Ausi sitter och jobbar med sina bilder som hon skall presentera nästa vecka. Skall bli kul att se kollegernas reaktioner på hennes arbete. Hon är ur-duktig som fotograf. Hon ser saker och ting ur helt andra perspektiv, och hon får folk att bli personliga på sina bilder. Återigen ett bevis på skillnaden mellan proffs och amatör.

Trummandet mitt emot mitt hus har slutat för ett litet tag, men kampen och strejken fortsätter bland vakter anställda av säkerhetsföretaget OMEGA. De har nu lovats en månadslön av sju innestående som de ännu inte fått ut. Enligt rykten lär en regeringsledamot vara ägare av företaget.

Vi hade val den 28 Oktober och det sittande regeringspartiet FRELIMO, säggs ha vunnit med klar majoritet. Men nu vägrar oppositionspartiet Renamo acceptera resultatet. De hotar med att stänga av vägen mellan Nacala Porto och Nampula. De kommer att tvinga alla resande att återvända tillbaka där de kom ifrån. Detta för att demonstrera makt och att de är kapabla att störa. Denna uppgiften har jag fått från en person med nära anknytning till Renamo, så det är nog lika bra att ligga lite lågt ett tag. Mina kommunövervakare är nu här i Nampula i ytterligare en vecka eftersom de av säkerhets skäl inte får åka ut på landet för att jobba. Ja så ser det ut här i Nampula just nu. Dessutom har det varit en riktigt varm dag idag.

Luften står stilla, himlen hänger blytung över bergen, naturen håller andan. Vi, människor, djur och växter väntar på regnet. Vi väntar på den befriande regntiden, som kommer att förvandla de bruna torra fälten där jorden virvlar runt i stora dammoln, till en matta av grön, fräsch vegetation. Sommaren har kommit, det har blivit varmt på både gott och ont. Havet bjuder på 30 gradiga härliga bad, där man känner att man vill stanna i timme efter timme. Men nätterna är svettiga, lakanen klibbar och sömnen blir lite ryckig. Nu vill vi ha regn och svalka med dofter av jord. Skall det inte börja snart?

Vaknar tidigt av ett rytmiskt buller och skrammel, någon slår på en järnpelare, trummar på en metallhink och jag vet inte vad. Går nyfiket fram till fönstret och ser att vaktbolagets anställda har gjort uppror igen. Jag läser på de hemgjorda meddelanden skrivna med kol på pappkartong flak. “Vi har inte fått lön på 7 månader” “Strejk” Deras chef/ägare lär ha sagt att han inte kan spy upp pengar till dem. Vilken förolämpning - om det är sant. Min tanke är att förmodligen har alla lönerna gått till valkampanjen, och nu är det de fattiga som betalar för den så kallade demokratin. Kanske har jag fel, kanske rätt. Vem vet….

Känner mig upprörd å deras vägnar, letar reda på min block flöjt och går över gatan, där jag ger flöjten till en av de strejkande. Sedan hör jag det rytmiska blåsandet och känner mig lätt glad.