Lite småprat på kvällskvisten.
Sju dagar kvar på detta jobbet. Känner en kittling av frihet och förväntan. Kommer till Sverige på semester den 7 maj och åker tillbaka till Moz någon gång i juni - juli eller augusti. Har sökt ett jobb, blivit intervjuad, men vet egentligen inte om jag vill ha det - om jag nu skulle få det. Jobbet kan liknas vid att sticka huvudet in i en bikupa full med irriterade bin (som inte sticks). Det är ett projekt som täcker hela landet och 122 förlossningsavdelningar. Det handlar om kvalitets förbättringar och att förmå kvinnorna att föda sina barn på en sjukvårdsinrättning i stället för hemma med grannars hjälp. Visserligen är det ett område som jag känner mycket för - men oj vad mycket det innebär.
Behöver semester nu för och tänka över min situation lite mer i lugn och ro. Vill ju också tillbringa lite tid i mitt hus i Nacala. Nåja, vi får se.
Nu har jag i alla fall druckit min tredje kopp Roibos tea och ätit en stor skål med fruktsallad. Mår gott och Radio LM (Lourenco Marques som är det koloniala namnet på Maputo) spelar gamla godingar. Hundarna skäller utanför, det är prat-skäll, de kommunicerar med grannhunden som är en liten sort, med ett klent men ganska sött skall. Det är tidig kväll och mörkt ute. Tror jag skall läsa lite i min Kindle läsplatta. Har laddat ner en massa intressanta böcker som bara väntar på att bli lästa.
Regn härliga underbara regn
Hej Igen
Jodå, jag lever men befinner mig i ett emotionellt limbo. 16 år i Mozambique, var hör jag egentligen hemma? Har flyttat och trivs riktigt bra med huvudstadslivet som omväxling, bor runt hos olika väninnor, men vet inte vart det bär hän härnäst. Det finns så mycket att berätta, men jag har blivt lite ordstum på sistonde.
Ibland har jag återkommit till Ilha i mina inlägg. Har nu hittat en jättefin blogg som med vackra bilder och trevlig text berättar om ”min ö” Ilha de Mozambique. Gå in på http://macuti.worldpress.com
Har hört att det har dykt upp blåsippor i Sverige.
