Tant Greta som kom tillbaka.

 Jag kommer hem vid 18 tiden. Noddy hoppar och skuttar omrking mina ben, hon försöker “prata” och rusar sedan snabbt in i mitt sovrum. Där utför hon en hundarnas krigsdans rung min säng – jag  förstår genast – RÅTTA PÅ GÅNG UNDER SÄNGEN.
Nu är sovrummet tillbommat, fyra vaniljdoftande blå gift fyrkanter = råttgift utlagt. Nu gäller det att invänta döden.

Lördag morgon och där sitter vi tre väninnor, Lotta, Nina och jag vid ett litet bord på ett av stadens hotell. Vi firar in helgen med en liten ”hotell frukost”. För att vara norra Mozambique så är bufeen imponerande. Vad sägs om läckra hackade kycklinghjärtan, kycklingmagar i en av behållarna, kycklingkorvar, stekta brödskivor typ fattiga riddare (lite för flottigt för mig), stekta ägg,  något odefinierbart i klar röd nyans fint uppskuret och så förstås böngrytan. Fruktsalladen var perfekt, bakverken, fruktjuicen, de inplastade ostskivorna och kaffet. Jag lovar – det smakade riktigt GOTT. 

Och vad pratar då tre väninnor om en lördags morgon? Ja inte är det männen i våra liv, inte är det kläder och smink, skor eller handväskor.

Ganska högljutt och inspirerat pratar vi jobb strategier, lantbruksutvekling, vatten problematik i U-länder, kontorsutrymmen, dator problem och diverse skriv tips. Man skulle nästan kunna tro att vi fått en överdos av testosteron i frukostkaffet.

Våra svenska ord flyter omkring i restaurangens lilla frukost utrymme. Jag sneglar på den Mozambikanska mannen raktr framför mig. Han har läst om samma stycke i tidningen framför sig i minst en halvtimma nu. Tror faktiskt att han tjuvlyssnar, försöker tolka vårat samtal. En hel del ord är ju faktiskt portugisksa begreppsord eller en del andra vanliga internationella begrepp för dataprat, klick, enter, delete och esc.

Evas Brorson, Henrik, en riktig stjärna, har nu lämnats av på flygplatsen, för vidare resa till Dar es Salam, London, Paris och om en timma skall jag hem till Jorge och Flavia för söndags lunch. Ser barnsligt lyckligt fram emot det, eftersom Flavia är en riktig mästerkock.

Tyst och stilla, air konditioneringsapparaten surrar lågt, kontoret är tomt sånär som på mig. Åter en dag späckad med möten och allehanda undertecknade av papper avklarad. Mitt skrivbord ser ut som om en orkan flugit fram. Högar av papper i 90 grades vinkel och högar på snedden, ett och annat dokument som slitit sig loss och verkar lite vilset. Utanför hör jag hur klockan-fem-trafiken bullrar förbi på den breda avenidan.

Jag känner en viss tillfredsställelse över hur dagen förlöpt och över mina kollegers entusiasm för sina uppgifter ute i distrikten. Vi har planerat och diskuterat, vänt och vridit på orden i fyra dagar och slutligen kommit fram till en riktigt bra plan för de närmaste månaderna.

Nu vill jag bara gå hem, dricka en stor kopp roibos tea med mjölk, kanske se en film.....

Tätt, tätt trycker hon sin inpå mig, den lilla vita ulliga svartnosiga fyrbenta vännen. Hon tycker det är natt nu, och det tycker jag nog också. Har varit ute på nätet och letat efter möjligheter att betala min DSTV, men det verkar inte gå, speciellt inte när man bor i Mozambique och allt skall gå via just Mozambique. Huvudet dunkar, betten på benet kliar enormt mycket fortfarande och ser inte speciellt trevliga ut. Men en dag i taget, i morgon är det säkert bättre. Har avverkat den andra av tre dagars heldagsmöten, bra resultat, men oj vad många ord. God natt!!!

Loppbett eller spindelbett SJU STYCKEN i vänster knäveck. De kliar så jag håller på att bli tokig. Fick dem i helgen. Jo du de ser för hemska ut, helt rödlila med stort rött svvullet område omkring. Om det är spindelbett så blir de svarta i mitten när vävnaden dör, och jag får huvudvärk av gifterna, men det tror jag inte att det är. Då hade det bara varit ett eller två, inte SJU!!!

Om en liten stund skall jag hem till NINA som fyller år. Hon brukar bjuda på espresso Roibos tea, helt underbart gott.