Tant Greta som kom tillbaka.

Lördag morgon och där sitter vi tre väninnor, Lotta, Nina och jag vid ett litet bord på ett av stadens hotell. Vi firar in helgen med en liten ”hotell frukost”. För att vara norra Mozambique så är bufeen imponerande. Vad sägs om läckra hackade kycklinghjärtan, kycklingmagar i en av behållarna, kycklingkorvar, stekta brödskivor typ fattiga riddare (lite för flottigt för mig), stekta ägg,  något odefinierbart i klar röd nyans fint uppskuret och så förstås böngrytan. Fruktsalladen var perfekt, bakverken, fruktjuicen, de inplastade ostskivorna och kaffet. Jag lovar – det smakade riktigt GOTT. 

Och vad pratar då tre väninnor om en lördags morgon? Ja inte är det männen i våra liv, inte är det kläder och smink, skor eller handväskor.

Ganska högljutt och inspirerat pratar vi jobb strategier, lantbruksutvekling, vatten problematik i U-länder, kontorsutrymmen, dator problem och diverse skriv tips. Man skulle nästan kunna tro att vi fått en överdos av testosteron i frukostkaffet.

Våra svenska ord flyter omkring i restaurangens lilla frukost utrymme. Jag sneglar på den Mozambikanska mannen raktr framför mig. Han har läst om samma stycke i tidningen framför sig i minst en halvtimma nu. Tror faktiskt att han tjuvlyssnar, försöker tolka vårat samtal. En hel del ord är ju faktiskt portugisksa begreppsord eller en del andra vanliga internationella begrepp för dataprat, klick, enter, delete och esc.

Evas Brorson, Henrik, en riktig stjärna, har nu lämnats av på flygplatsen, för vidare resa till Dar es Salam, London, Paris och om en timma skall jag hem till Jorge och Flavia för söndags lunch. Ser barnsligt lyckligt fram emot det, eftersom Flavia är en riktig mästerkock.