Nästan övergivit Ovaro
Under dagarna i Paris hade jag nästan övergivit min huvudkaraktär Ovaro. Han är på flykt, och befrielsekriget pågår för fullt i Mozambique. Men nu har jag kommit hem till Malmö, öppnat laptopen och hälsat på honom igen.
Här ett litet smakprov:
Hytten var liten. Ovaro genomfors av en känsla av trygghet och lugn. Här fanns ingen som lyssnade, eller försökte få upplysningar av honom, inga dofter av sjukhus, svett, infekterade illaluktande sår och starka desinfektionsmedel. Han vände sig om på den friska sidan. Såg in i väggen och upptäckte att någon med minimala bokstäver klottrat I trupperna väntar man inte och sedan en klumpig teckning av någon som skulle föreställa Salazar tecknad med den långa näsan, tjocka ögonbryn och lång rak mun. Ett tjockt ilsket streck över teckningen. Även här fanns kampen hann han tänka innan det knackade på dörren.
Jo Ovaro lierade sig med motståndsrörelsen FRELIMO i Mozambique under befrielsekampen. Han tillfångatogs, misshandlades och hamnade på sjukhus. Nu i berättelsen är han på väg med en lastbåt från Porto Amelia (dagens Pemba) ner till Lourenco Marques som är dagens Maputo, huvudstad i Mozambique. Där väntar hans äldre bror Ekvaho.
Det ska bli intressant att se vad som händer under resten av resan och när han kommer fram. Jag vet faktiskt inte. Händelserna utspelar sig som en film inuti mitt huvud och kommer spontant när jag skriver.
Jag får ge mig till tåls för om några timmar skall jag promenera iväg till seniorträffen på Glocala här i Malmö. Idag skall Kerstin von Seth berätta om Handelsfartyget som försvann - S/S Sten Sture.
Det är klart att du inte får överge Ovaro. Ser fram emot att veta vad som hänt honom. Jag tror att jag har missat något, eller några år sedan jag sist läste om honom.
