Klockan 03.18 vaknar jag.
Huvudet går igång och tankarna snurrar runt som i den värsta tombola.
Min kreativa sida löper amok så här denna tidiga morgon och huvudet fylls av idéer. Alltså öppnar jag laptoppen och börjar skriva.
Förslag till Malmö Kommun. Det gäller hundbajs och platser där man kan placera lämpliga uppsamlingskärl för just hundbajspåsar.
Förslag på aktiviteter för de boende i vårt bostadsområde.
Efter några timmars skriverier har trycket lättat i min hjärna och jag kryper ånyo ner i sängen.
Men då dyker min huvudkaraktär Ovaro upp och pockar på uppmärksamhet. OK då, jag får nog också ge honom lite tid denna underliga morgon.
Han befinner sig hos sin bror i Lourenco Marques. Befrielsekriget har pågått i många år men någonstans börjar en försiktig optimism växa. De båda bröderna lyssnar på illegala radioutsändningar och hittar snart en rutin i sin vardag. Brodern blir allt sjukare och Ovaro måste börja tänka på framtiden utan sin bror.
"Som du redan sett så är jag sjuk. Dom kallar det schizofreni, men det tror jag inte"
"Ingen i vår familj har någonsin haft den sjukdomen." Ovaro skakade på huvudet medan han svarade och fortsatte sedan: "Varför tror du att du är sjuk?"
"Jag förlorar mig ibland."
"Hurdå förlorar dig?"
"Allt blir svart och jag vaknar på golvet och sedan kommer gråten."
"Har du fått några tabletter mot sjukdomen?"
"Jo, men jag vill bara sova när jag tar dom. Så det har jag slutat med." Ekvaho reste sig upp, gick fram till sängen och drog fram en väska..
"Se här!" Han vände sig mot Ovaro och visade en påse fylld av vita, blå och rosa tabletter. "Jag har sparat alla. Tycker du jag skall mata fålarna med dom?" han skrattade hysteriskt.
Snart tröttnar Ovaro på mig och jag kan börja planera min dag.
SMS med besked om att min nya Samsonite kabinväska har anlänt efter två och en halv dags resa från Tyskland. Otroligt! Och i kväll skall jag hem till en gammal god vän, äta gott och prata om allt mellan himmel och jord. Tänk att man kan ha det så bra.
