Julen 2023 i Nacala och Muzuane
På julaftonskväll, fint uppklädd med smink och allt gick mamma Lucia till nattmässan i katolska kyrkan. Hon hade väl knappt somnat, innan hon var uppe kl 06 då hon startade bilen och åkte iväg för att hämta sin dotter Vanda och dennes två barn, flickan 4 år och bebisen 5 månader.
Svettig och trött klev jag ur sängen, in till badrummet där jag skopade vatten över mig. Där fanns inget rinnande vatten, men flera hinkar fulla vid sidan av toalett och badkar. Så är det i de flesta hem här. Man fyller på när det kopplas in på centralt håll. Vattnet räcker inte till alla, så man måste fördela det områdesvis vid olika tidpunkter.
Hela dagen höll mamma Lucia och diverse hjälpredor på med att laga mat, grillad kyckling, mathapa i cocosmjölk, sallader, chamusas och mycket annat. Vid 14-tiden började vi äta, samtidigt som julklappar delades ut och kl 16 kom Hanna och hämtade mig.
Idag den 26 december sitter jag i palhotan hemma hos Muarabo och Hanna. Palmträden rasslar i löven och vinden håller mig lagom tempererad trots att det är 28 grader i luften.
Muarabo har skapat ett PARADIS. Stort vackert hus med rymliga rum, hygienutrymme till varje rum, stora samlingsplatser och ett kök med lounge samman. I trädgården har han en bananplantage, där växer också annanas, guayavaträd, anonaträd, avokados, cachewnötstäd, citron och apelsinträd, ett träd som jag inte vet namnet på som har starkt luktande blad och används i det indiska köket. Trädet är fullt av fjärilar och andra insekter som surrar runt i extas. Jag har nog glömt hälften av allt som växer.
Igår kväll kunde jag för första gången ta en dusch, bara det kära vänner. Tänk på det nästa gång ni duschar. Det är en lyx.
