EPULA EPULA, regn regn
...på lokalspråket Makhua.
Muarabo, Hanna och jag hade just bänkat oss på restaurang Libelula här i Nacala nära Muzuane där vi bor. Kolla gärna in restaurangen på google. Det är ett fantastiskt ställe.
Det var fuktigt i luften, som vanligt. Nattljuden från alla smådjur i träd och buskar lät högre än vanligt. DÅ rätt som det var bröt regnet ut. Befriande regn som smattrade mot taket på verandan och gjorde små torn i swimmingpoolens vattenyta. Jo man kan faktiskt hoppa i polen från verandan.
Vi hurrade tyst och tänkte på Muarabos egen lilla bananplantage.
Grillad bläckfisk till mig och Muarabo och tosta med kyckling och sallad till Hanna. Jag orkade bara med en tredjedel av portionen. Resten av bläckfiskbitarna tog jag med hem till hundarna. Så nu har jag fyrbenta vänner för livet.
Det har skett en del förbättringar sedan jag var där sist. Bland annat har ett företag sett till att vägen inte längre är livsfarlig med djupa diken tvärs över vägen. Företaget tar nämligen emot arbetare som kommer med flyg. Sedan skjutsas dessa till Libelula (någon kilometer bort) och därefter går de en trappa ner till havet. En båt väntar och som sedan för dem över till Nacala Velha på andra sidan bukten.
Anledningen är att vägarna är otroligt dåliga. Vägunderhållet har varit eftersatt i många år och det är nästan omöjligt att köra mellan Nacala Porto och Nacala Velha. Smart att använda båttransport. Pengar till vägunderhåll har förmodligen hittat andra fickor.
Synd att jag inte kan spela in nattljuden och låta er höra här i bloggen. Just nu hör jag trummor långt bort. Det är lördag kväll.
