22 december 2023
Någonstans spelas det marabenta i någon bar, nattljuden som påminner om syrsor är i full gång. Dagens hetta har lagt sig något. L och sonen äter chima (majsmjöl, salt och vatten ihopkokat till en tjock vit klump) och grillad fisk, men jag orkar bara inte äta mer idag. Här äts det lagad mat två gånger per dag, det är mer än jag klarar av. Det smackas ljudligt medans de rullar en ny klump chima i handen och därefter hastigt stoppar den i munnen. All mat äts med fingrarna. Det klarar jag inte heller, så jag får kniv och gaffel. Till sist så tar man bordsduken och torkar av munnen. Det är inte bara här man gör så, det händer faktiskt i andra länder också.
Regnperioden har startat. Så skönt när det första regnet faller, luften blir ren, men sedan stiger solen och man svettas igen. Vid första regnet för säsongen ute på landsbygden så kommer det fram små illröda nästan självlysande baggar som kallas för Filho de Deus, eller Guds barn. De är de vackraste insekter jag någonsin sett.
Kanske förutom de 15 cm långa spindlarna utanför mitt fönster i Nampula på den tiden jag bodde där. De var turkos, orange, gröna, gula, blå och underbart vackra. Även de kom under regnperioden. Men jag saknar dom inte.
Jag längtar hem till Julmys, blink, blink i regnbågens alla färger på grannarnas balkonger. Även mina muslimska grannar passar på att julpynta.
