Tant Greta som kom tillbaka.

Jag sitter vid mitt köksfönster, kaffet nästan urdrucket och ute är det dis och blåsigt. Asfalten på gång- och cykelstigen har ännu inte torkat upp efter nattens regn. Solen kämpar för att ta sig igenom molnen. Det blir nog en fin dag. Jag har fått ett nytt glädjeämne som lyser upp mitt sinne. Han heter Fonsie, är 8 månader och jag har fått äran att bli hans dagmatte vissa dagar i veckan. Att se honom hoppa glädjeskutt när vi träffas, titta in i hans ljusbruna nyfikna ögon och höra honom snarka när han somnat efter en promenad. Håll med om att det är härligt.

Jag samlar på glädjeämnen och han är en av dem.