Mat och butiksmaraton.
Nordenskiödsgatan längst ner mot vattnet, jag rundade hörnet med snabba steg och hittade ingången till Studiohuset. Jag var varm och lagom svettig efter promenaden från centralstationen, när jag ångade in i den enorma ankomsthallen. Jag kastade en blick mot den imponerande öppna receptionsdisken som servar hotell och företag i byggnaden och konstaterade att jag kommit i tid. I morgon fyller svägerskan år och de hade beslutat att tjuvstarta med firandet en dag innan. Ett par minuter senare kom de. Upprymda och glada, tågade vi med bestämda steg in i restaurangen, Lokal 17. Det dröjde inte länge innan en lagom lätt tatuerad servitris med glimten i ögat hade övertygat oss om att allt på menyn smakade utmärkt. Vi beställde, fick in och det var verkligen en upplevelse. Riktigt gott alltså.
Nu har det gått så lång tid sedan vi sist träffades, så vi tre damer beslöt oss för att gå en liten promenad i stan tillsammans. En promenad som varade ända fram till 19 tiden och då hade vi hunnit besöka MÅNGA butiker och tagit en välförtjänt fika efter några timmar. Det fanns så mycket att prata om, att titta på och att diskutera. Priser, stil, material, % ull i plaggen och vilken lakrits som svågern nog skulle gilla bäst.
Lagom mör i benen tog jag sedan bussen hem till Fosiedal. Men jag gick inte in till mitt, utan åkte direkt upp till 8e våningen och min väninna för att byta hennes förband på det nyopererade benet. Blev sittande där några timmar och småpratade om livet och döden, mord och självmord. Så småningom gick samtalet över till kaktusblommors olika färger. Efter det kände jag att det nog var dax att åka ner till mitt. Men först förbi brevlådan. Där fanns en överraskning. Ett stort brunt kuvert bland tidningar och andra brev med fönster. En god vän hade skickat en triss-lott-julkalender. Så nu kommer jag att skrapa luckor i hela 24 dagar. Spännande. Tänk om...
