Hallå där - Vart tog tiden vägen?
Minsann, Jag hinner knappast med när tiden rusar på. Med lite flåsande kanske jag kan hinna ikapp.
Alltså, så här ser livet ut nuförtiden:
Pensionär som fortsätter att skriva och fantisera i en annan verklighet, aktiv i bostadsrättsföreningen och sedan i valberedningen för vår stora förening med 539 lägenheter i 15 byggnader. Kul jobb men också ganska tidskonsumerande ibland.
PRO har en hel del trevliga aktiviteter i mitt område.
Pandemin gjorde att jag inte kunnat träffa mina 6 barnbarn här i Malmö eller de 3 som bor i Kalifornien, men nu blir det ändring på det. Första "sleepover-helg" av en 8 åring sker snart och sedan kommer en 6-åring och efter det två 12-åringar under varsin helg. Gissa om jag tänker skämma bort dem!!! Vi har mycket att ta igen.
Böckerna, som aldrig känns färdiga är hela tiden på gång. Jag har studsat tillbaka till 1960 talet i Mocambique och ägnar stor tid åt Ovaro. Mer säger jag inte nu.
De flesta vardagar mellan kl. 10 - 13 har jag skrivtid tillsammans med Nina i Mocambique. Vi möts i Zoom, pratar lite och sedan skriver vi var och en på sitt. Det blir liksom att sitta tillsammans utan att vara fysiskt nära. På söndagarna har vi "Sunday Summit möte" där vi pratar igenom den gångna veckan. Att pandemin stängde av oss pensionärer är sant, men å andra sidan så öppnades nya fantastiska möjligheter som nu har blivit vardag i stället.
Vänner, detta blev en lång redogörelse, kanske lite tråkig att läsa. Alltså slutar jag här för denna gången.
Ha det gott och var rädd om dig.
