Tant Greta som kom tillbaka.

Jag lovade....att börja skriva i bloggen igen. Men startsträckan är lång. Nu har jag i alla fall börjat få lite struktur på min historia. Den handlar om några människor i Mozambique, främst då gatuförsäljare, vakter, hemhjälp och deras liv. Under mina 18 år i Mozambique lärde jag känna en hel del intressanta människor, fick ta del av deras historier och livsöden. Det är det jag vill försöka beskriva. Vet inte om jag någonsin kommer att lyckas hamna bland de 0,3 promille som blir publicerade, men jag skriver i alla fall. Inte minst för mig själv som en slutuppgörelse med mitt nu avslutade liv i Afrika.

Idag har jag skrivit om Abdallah som är 74 år och nyligen har fått arbete hos en ung familj i en uppdiktad by, Xylia, utanför Maputo. Abdallah kommer från norr, har varit en lyckad handelsman, men sjukdom och de två krigen tog allt ifrån honom, fru och fem barn. Han flyttade ner till huvudstaden för att bo hos sin äldre bror som var pensionär efter många år som soldat i befrielsekriget. Men brodern dog och Abdallah hamnade på gatorna för att försörja sig.

Dagens text utspelar sig under en måltid hemma hos det unga paret Brito och Celine.

Jag kommer inte att skriva några detaljer här i bloggen, men vill gärna låta er som eventuellt läser detta få en liten glimt in i min process med själva skrivandet.

Kommentarer och idéer är mycket välkomna.