Tant Greta som kom tillbaka.

Den enarmade mannen har inte suttit på sin pall utanför restaurang Mundos på länge. Lite fundersam blir man ju när en av gatu-figurerna plötsligt försvinner, ja till och med lite orolig. Men idag när jag passerar var han på plats, och jag kände en lätt glädje över att se att han verkade OK. Jag stannar, vi skakar hand, och växlar några ord. Han har varit sjuk i lunginflammation, men är nu bättre. Hostan är nästan borta och nu orkar han gå ut igen, ta promenaden till sin egen inmutade plats där han sitter på sin gula pall och tittar på alla som går förbi, växlar ett och annat ord med de unga försäljarna av illegala DVD filmer eller grabbarna som putsar (=rispar) bilar med smutsiga trasor. Känns gott att allting är som vanligt igen.