Tant Greta som kom tillbaka.

Tillbaka i Maputo, efter en helt fantastisk jobberesa till Uganda. Vi var ett 6 mannatem som skulle skriva ihop ett projektförslag, där min del var nutrition och hälsa. Vi delade upp oss och i två grupper, den ena åkte till Norra Uganda och vi, dvs, Jag, A och S tog den södra biten. Vi besökte tre distrikt, alldeles på gränsen till Rwanda och Congo. Hann tyvärr inte hälsa på de berömda gorillorna, men mötte i stället många intressanta "figurer". Temet möttes sedan igen i Kampla för att slutföra det hela.
Men nu är jag itllbaka i Maputo och jobbar för en organsiation som heter Helen Keller International. De sysslar med Vitamin A, ögonsjukdomar, avmaskning, anemi problematik och förstås undernäring. Mitt jobb nu, är att göra en "operational study" för att försöka ta reda på hur Hälsoministeriet tillsammans med sina partners, bäst skall kunna komma åt de barn under fem års ålder, vars föräldrar inte tar dem till hälso-posterna för vaccinationer och annan behandling. Det är ett komplicerat och multi facetterat problem, och känns riktigt spännande, en rejäl utmaning. 
Idag är det alltså 19 år sedan Mozambique skrev under sitt fredsavtal.  Det känns faktiskt lite speciellt idag. Jag har nu varit här sedan 1996, och känner mig lite som Mozambikanska. Detta landet har en enorm potential, och folket vill verkligen gå framåt i sin utveckling. Regeringen har haft och har en tuff uppgift, och jag känner faktiskt ett ganska stort förtroende för Mozambique och dess regering. Man försöker bekämpa korruption så gott det nu går, man har öppnat dörrarna för investerare, och att registrera ett företag är numera tusen gånger lättare än det var för några år sedan.
Nej, nu skall jag gå  ut en vända och se på folklivet, kanske ta en  kopp kaffe någonstans. Fåglarna kvittar fast jag befinner mig mitt i huvudstaden och det känns som en lovande dag.