Kontakt
Ibland händer det att man helt plötsligt får K-O-N-T-A-K-T med någon. Det hände idag. Jag hade tagit mig en promenad ner till baixan, dvs. det gamla centrumet i Maputo. Gick runt i olika affärer och provsatt stolar och fåtöljer. Har fått för mig, att jag vill ha en alldeles egen skön fåtölj, som jag kan sitta i under flera timmar och läsa eller skriva - utan att få ont i ryggen eller bli stel i rumpan. Jag är ju inte speciellt väl “vadderad” själv om man säger så. Vid min snart hundrade fåtölj kommer ett par förbi, och dom frågar då helt spontant. Har du fastnat? Så skrattar de gott och går vidare.
Sedan träffar jag dom igen vid rulltrapporna och då bara brakar det loss. Vi pratar om språk, jobb, Mozambique, utbildnings idéer och jag vet inte vad. Vi har aldrig förr träffats, men det känns som om vi har känt varandra hela livet. Vi ger varandra några varma kramar och skils åt. Märkligt. Med en varm känsla i själen, hoppar jag lite senare in i en Tuk Tuk, alltså en trehjulig moped-taxi som sakta för mig hem igen, alltmedan musiken skrålar ut genom högtalaren alldeles bakom mitt huvud. Jag skrattar gott och känner mig lycklig.
Jag är så glad för dina kommentarer på min blogg! Hoppas få träffa dig nån gång. Jag tycker du är jättemodig och allt annat än bekväm som en annan när du står i och arbetar som du gör. Samtidigt är det så härligt att få hem Afrika i sitt vardagsrum genom dina betraktelser som idag när jag läser om fåtöljprovningen, mötet där gör en lycklig. Jag har varit med om samma sälla sak: plötsligt kontakt! Jag vet inte vad som triggar öppenhet och närhet respektive motsatsen när vi sluter oss och har garden uppe.Men det är så häftigt när vi vågar se varandra i Den Andre som modebegreppet nu heter.
Allt gött!
just det där hände oss för några år sedan när vi var på semester uppe i norra Sverige, vi träffade en kvinna först på ett ställe och pratade lite, sedan en gång till och sedan en tredje gång och då skrattade vi hejdlöst när vi träffades igen, det är en härlig känsla :)
ha det gott - kramar
Sv jo auktioner gillas av mig och va härligt inlägg jag läser här hos dig .
Att ha en skön fotölj att luta sig till baka i är aldrig fel .
kram.
Sådana möten bekräftar för mig på något sätt att det här inte är det enda livet. Vi har setts förut. En del människor känns det så omedelbart med, det är en alldeles underbar känsla. Så härligt att du kunde fånga känslan. Tog ni varandras kontaktuppgifter? Var de "locals" eller andra inflyttade?
Hittade du någon fåtölj till sist?
Kram!
Vilken underbar blogg, tror bestämt att jag kikar in här igen...
Kram på dig
