Tant Greta som kom tillbaka.

Peace Corp Volontärer.

Bron mellan fastlandet och Ilha de Mozambique är 3 km lång med mötesfickor var 500e meter. Ibland blir det riktigt nervöst när man skall parera mellan tunnor och hinna fram till nästa ficka innan de mötande bilarna kommer. Mer än en gång har jag tvingats backa zigzag tillbaka eftersom jag haft minst en en minilastbil med flaket fullt av folk och inga backspeglar framför mig. Det blir alltid lite extra knepigt när man dessutom har ett antal bilar bakom sig. Men idag kom jag med chaufför och kunde slappna av.

Har jobbat tillsammaans med min Peace Corp tjej idag, och vi har haft ett riktigt bra avslutningssamtal. Hon har varit med oss i två år, och nu om några veckor återvänder hon hem till familjen och vänner i Californien.  Hon har varit en verkligt lysande  inspirationskälla för mig med sina nya friska ideer och syn  på saker och ting. Hon har observerat och gett feed back på vårat arbete i distriktet, förutom arbetet med sin egen ungdomsgrupp som hon arbetat med under hela tiden.

Känner mig priviligierad som har haft två olika Peace Corp volontärer i mitt program. Båda har varit en succe. Tänk om Sverige kunde ha något likanande.  Ideen är att de skall leva och bo under mycket enkla förhållanden i två års tid, där de lär känna sina grannar i byn från basnivå för att få en bättre förståelse för ett folks dagliga liv i ett utvecklingsland. De flesta av våra stora chefer från USA har alla börjat som peace Corp volontärer. Tänk om alla chefer hade börjat ”från början” i sin karriär.