Tant Greta som kom tillbaka.

Bilarna rullade fram i karavan, först den stora USAID bilen, sedan vi, Clusa och sist Africare. 19 personer på resa i fem dagar. Det har regnat, varit hett och dammigt, stora djupa lergropar i vägar och på stigar, men trots allt så har stämningen varit god. Ja, förutom andra dagen då vi inte fick något i magarna förrän klockan halv tre på eftermiddagen. En dag hamnade vi mitt i en åskskur med kraftig blåst och stört regn och ingen stans att ta vägen, eftersom vi var mitt ute på ett fält en bra bit ifrån våra bilar. Befolkningen skrattade gott åt oss där vi stod och försökte föra någon sorts samtal med dem. Du kan ju tänka dig att gå in i morgonduschen med kläderna på. Precis så var det. Det som tidigare var en stig hade nu förvandlats till en liten flod, så 19 personer tar av sig skorna, rullar upp byxben eller drar upp kjolar och börjar vada uppåt längs bland högt gräs och buskar, det är slipprigt och några faller i leran, vi skrattar och fnittrar, ingen blir irriterad. När vi efter ett antal timmar slutligen kommer fram till en stad och ett hotell, måste vi ha varit en ganska lusting syn. Tack och lov var det bara tre andra personer i lobbyn, som försiktigt kikade på oss ur ögonvrån.. Vi har fått både ros och ris under de här dagarna, men det har också varit oerhört givande för alla parter. Hoppas nu att det leder till vissa förändringar i programmet och organisationen - det måste helt enkelt ske. Jag har gett mig själv till slutet av Juli eller som längst till Oktober innan jag slutar och lämnar över mitt jobb till min efterträdare, Agy . Han är en enormt duktig och kapabel Mozambikansk man, eftertänksam, humanist och ärlig. Vi har haft många bra och givande diskussioner genom åren.