Mauricio
Knappast hade jag kommit innanför dörren till kontoret idag när jag fick nyheten. Vår kollega, Mauricio hade blivit påkörd och dödad av en minibuss. Vi är alla chockade. Mauricio, en ung, trevlig och ambitiös man som vi jobbat tillsammans med varje dag - finns inte längre. Att någon är sjuk och dör, det kan man acceptera, men att bli påkörd av en minibuss när man står och väntar på en trottoar bredvid en bensinstation - det är hårdsmält. Idag har det varit ovanligt tyst och stillsamt på kontoret. Inga skratt eller glada skämt. I morgon skall vi gå till bårhuset för att säga adjö, sedan tar familjen med sig kroppen hem till Malema, för begravning på Fredag. Dörren in till hans kontor är nu stängd på obestämd tid och vi blir påminda varje gång vi passerar på väg till köket eller på väg ut. Återigen tänker jag på hur viktigt det är att man LEVER så länge man lever.
Kommentarer
Postat av: Anonym
har han tidagare jobbat för care? snart syns vi... landar 18:05., inte vid 20-tiden som jag skrev i min blogg (är landingstiden i mpt). längtar - kram
Postat av: Börje i Bäzika
Ja vad är att säga - så helt onödigt att spilla liv på detta sätt - men vi mäniskor får inte bestämma tid och plats, det är nog tur det i alla fall!
jag sänder dej en varm tanke
I dag har jag bakdag, nu blir det kanelbullar för hela slanten!
Postat av: Daniel
JAg beklagar, skänker tanke.
Ännu ett bevis på att man borde fånga dagen. Ta vara på livet, på varje stund som går.
Postat av: hemmabloggaren
Fyyy fy fy, livet är verkligen inte rättvist. Hoppas ni får en fin stund för farväl.
Trackback
