Bakåt-tankar
I kväll har jag lyssnat på mig själv.
I Oktober 2004 när jag var i Sverige på semester köpte jag en MP3 spelare för att bland annat spela in min mor och hennes “minnespratande”. Det blev sex stycken diskar. Hon har alltid haft mycket att säga, lätt till skratt och lika lätt till ilska.
Oktober 2004, några dagar före hennes födelsedag hade jag också pratat in lite dagbok. INTRESSANT att möta sig själv 6 år senare. Med ens blir jag påmind om vad tungt det var att alltid tillbringa hela semestrarna på hennes soffa, alltid finnas till och inte många timmar för mig själv, utom just 2004 då jag beslöt mig för att hälsa på vänner och bekanta. Men det var INTE populärt och hon blev arg, eller kanske snarare besviken. Men jag tror att den tiden jag tillbringade med henne under mina semestrar var bra mycket fler timmar och mer kvalitet än många andra barn tillbringar med sina gamla föräldrar på ett helt år. Alltså inget dåligt samvete. Hade jag däremot bott i Sverige, hade jag kanske “gått under” av hennes krav.
Afrika var lagom långt bort.
När jag “blir gammal”, så vill jag bo i ett kollektiv med likadana åldringar som mig själv. Då sitter vi där i jeans och t-shirt, dricker vin och lyssnar på 60-tals musik alltmedan vi låter de unga vackra gossarna och flickorna från hemtjänsten ta hand om oss.
Jag skall nog beställa en racermotor till min framtida rullstol så vi kan ha lite kul.
haha Jag och min kompis som jag lärde känna i 10-årsåldern har skojat om hur vi sitter där på hemmet och dricker drinkar och nyper de unga pojkarna i rumpan. Och "grabbarna" på hemmet är de första att spela hårdrock fnissar. Det kommer helt klart se annorlunda ut på många sätt jmf med idag.
Viktigt med kvalitetstid. Jag träffar inte mina föräldrar så ofta heller eftersom de bor i Skåne o vi i Sthlm. Men när vi ses är det mysigt. Inte för länge, inte för kort tid. Det finns ju inga livsgarantier, så d gäller att ta tillvara på varje möte på sitt sätt.
Jag har också grävt fram gamla anteckningar från en intervju med min mormor och morfar för ca 20 år sedan. Då var jag också rådig nog att spela in en diskussion på kassett som jag sedan omvandlade till mp3 och har skänkt till alla i släkten. Väldigt kul att ha historian nedtecknad. Jag ska kontakta min sons farmor och farfar också och be dem berätta om deras liv och om släktträdet hos dem.
