Tjuv möte
Svalt och skönt i luften, så jag passade på att ta en promenad i stan. Trottoarerna är fulla av folk, och gatuförsäljare som lagt ut sina varor direkt på trottoaren, det blir trångt om gå utrymme och alla trängs för att komma fram.
Så plötsligt blir jag distraherad av en ung man, men av någon underlig anledning släpper jag inte ögonen från väskan, Då ser jag en mörk hand dra i blixtlåset till ett av väskfacken. Jag slår till honom lite lätt och säger: Jasså, ni arbetar i lag i tjuvarnas förbund.
Efteråt tänker jag, att jag skulle ha blivit arg, tagit tag i handen, skrikit LADRAO (= tjuv)och knäat honom i skrevet. Men det gjorde jag förstås inte.
400 meter vidare längs med gatan, händer det igen. Denna gången är det en man som drar mig i högerarmen och säger: senhora, senhora….. Han drar och drar, jag blir irriterad, men tittar inte på honom, jag bara skakar av mig hans händer och håller stadigt tag i väskan, alltmedan jag försöker se vem som är hans kumpan, och det ser jag. De håller alltid huvudet bortvänt, alltmedan händerna skickligt letar sig ner i andras fickor, eller rotar runt i andras väskor.
Det är inget kul att gå på promenad när man hela tiden måste vara alert.
Det finns förstås ett sätt. Det är att be någon av de vanliga gatugrabbarna att flöja med på promenaden. De fungerar då som skydd, eftersom de dels är kända själva och dessutom vet vilka tjuvarna är. I solidaritet med varandra stjäl de inte från någon kompis “kund”. Ibland praktiserar jag detta systemet, men det innebör att man också måste prata lite och vara social, vilket jag inte alltid känner för att vara.
jag kan förstå dej att man blir frustrera att sådant kan hända!
Ja nog har fu blivit "ute svensk" alltid, för nog är dom flesta alldeles för blåögda här hemma!
Jag vågar inte skriva hur jag skulle reagtera om jag skulle bli utsatt för detta!
