Snart kommer den på riktigt - VÅREN.
Malmö håller på att tina upp. Uppknäppta jackor, och man går med lite långsammare steg än vanligt. En och annan vågar sig på att sitta ute med sin kaffe-latte i handen. Längtan efter den riktiga våren, med löften om en sommar är påtaglig idag. Känner hur glädjebubblorna rumlar runt i min kropp. Om en timma skall jag träffa min son, vi skall ta en promenad tillsammans, prata lite och kanske dricka en kopp kaffe. Han är nog den vackraste och finaste mannen och pappan i hela Sverige, säger jag - en stolt och lycklig mamma-farmor.
18 år en månad och 23 dagar.
Slutet på en epok och början på en ny. Har nu lämnat Moçambique och flyttat tillbaka hem till Sverige efter en L Å N G tid. Det blir Malmö, för här finns barn och barnbarn, förutom de som bor i Kalifornien.
Nåja, jag kommer att pendla mellan Moçambique och Sverige, så länge jag kan och orkar. Har ju mitt hus vid havet i Nacala med fri utsikt mot bukten. Där kan jag se valarna när de har kalvat och tar ut sina små på simturer. Det är helt fantastiskt att se dess jättar när de hoppar upp i luften och sedan plask ner i vattnet.
Det har redan gått två månader sedan jag anlände, men det känns som minst ett halvår. Mycket har hänt under dessa två månaderna. Jag har köpt lägenhet, träffat vänner, barn och barnbarn, varit sjuk (som man alltid blir efter långflygningar) och sorterat gamla papper.
Men mest njuter jag av att varje kväll är fredagskväll och varje morgon är lördags morgon. Visst har jag det bra.
Kanske kommer jag nu att börja skriva lite igen, vi får se.
