Tant Greta som kom tillbaka.

Tidigt i morgon bär det av norrut för en femveckors period. Tack och lov är det direktflyg. Har ju ett synnerligen otrevligt minne från en krach landing i Beira för några år sedan. Det var natt, tropiskt regn och piloten såg inte landingsbanan. Vi hade passerat Beira 4 gånger, tömt bränslet i havet innan han slutligen bestämde sig. Vi landade lite innan han hade tänkt sig, men det gick bra. Alla däcken exploderade och planet snurrrade runt som en karusell. Några skadades och ambulansen körde i en stor grop och välte på väg in till stan och sjukhuset.  (vägarna ser inte ut som i Sverige precis) Gissa om det regnade.... Så jag har alltid lite extra hjärtklappning varje gång vi går ner i Beira, speciellt om det är kvälls- eller nattflygning. Statisktskt sett så har jag gjort min nödlanding, så det borde ju inte bli fler.
Jag ser i alla fall fram emot att komma uppåt landet igen. Träffa en del gamla vänner och höra vad som hänt sedan sist. Skall också sova två nätter hemma hos Nina, en annan svenska. Sedan bär det av ut till tre distrikt. Jag vet inte vilka, eftersom provinsdirektören för hälsa måste få säga sitt.
Jag och min kollega skall göra en undersökning och förhoppningsvis komma fram till något resultat till mitten av December. Jag kommer kanske att berätta mer här i bloggen. Vi får se.......