Ett litet varmt paket.

Jag är hemma hos Nina och vi har just avslutat lunchen, när Aidinha kommer. Aidinha är den lilla 13 åringen som brukar komma hem till mig och surfa på internet (i stället för att studera engelska). Hon har just kommit från sin “far” en god vän till mig som hon besöker en gång i veckan. Hennes historia är märklig. Hon är ett hittebarn och jag skall inte berätta hela historien här, men sedan hon var bara några veckor gammal har min vän lovat kvinnan som tog hand om henne att han skulle försörja dem om hon tog hand om barnet. Det har aldrig varit något förhållande dem emellan och inte många känner till denna historien, men han gav ett löfte till en äldre kvinna som tog hand om ett övergivet barn.

Min vän är en inbiten ungkarl som är 150% gift med sitt jobb och har alltid varit så. Men idag har han bakat en banankaka men hjälp av Aidinha och en bit har nu förärats mig. När jag ringer för att tacka visar det sig att han är sjuk i malaria och mår tjuvtjockt, men vill inte att jag kommer. Han mår pest men bakar ändå en banankaka tillsammans med flickan. Det vill jag kalla en riktig karl.


Kommentarer
Postat av: bjorne

Så sant en man att se upp till,när man sitter här hemma så tror man inte sånt existerar där du är men gott att det är fel,klart det kommer bilder på mina vänner och det är så kul inom min bransch att man byter byggen och vipps så är alla nya ansikten så går det några år är det gammla ansikten som dyker upp igen,då blir det mycket nostalgi ska du veta,var rädd om dig och kul du hörde av dig,kram.

2010-01-23 @ 20:13:50
URL: http://bjornesmagazin.blogg.se/
Postat av: Viola

Tack för gratulationer och fina kommentarer.

Historien om tulpanlökarna är ju dråplig - inte för kocken förståss.

Håller med att din vän är en riktig karl, men ungkarl som han är känner han väl att det är något visst att ha en liten tjej som bryr sig, och det blir ömsesidig.

Igår bestämde jag mig för att gå i kyrkan idag.

I dag på morgon ändrade jag mig. Jag är inte överens med Gud. Det här med tro är komplicerat.

Herrn är kyrkvärd i Domkyrkan, ett förtroende uppdrag. Hans Far och Farfar har varit det. Han ser kyrkan som tradion - jag vill ha något mer.

Ja, du Greta, det här var lite funderingar på söndagsförmiddagen.

Kram Viola

2010-01-24 @ 11:30:38
URL: http://Polargrevinnan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0