Chef eller Chaufför
Tre grabbar i sexårsåldern rullar glatt fram ett varsitt bildäck. De har satt två pinnar i vardera däcket och nu styr de sina “bilar” mitt på den riktiga vägen. Många små pojkar här i Mozambique drömmer om att bli chaufförer eller kanske chef som en av “mina” grabbar en dag sa. Han heter Jaime och brukar hjälpa mig med att rulla hem min mat från affären. Jag har ju en “dramaten” från Sverige - gubevars. En dag när vi var på väg hem med fullpackad rullväska och han just hade bett om mer pengar till sina skolböcker, frågade jag honom vad han hade tänkt att utbilda sig till. Han svarar då prompt: Jag skall bli CHEF, för då behöver men inte jobba. Aha, det visste jag inte svarade jag. Hur kommer det sig då, frågade jag honom.: Jag är ju chef men jag jobbar nog mer än alla andra på mitt kontor. Skeptiskt tittat han på mig från sidan. Han tror mig inte. Jag är ju vit och väldigt rik i hans ögon, inte måste hon väl jobba, det gör väl dom andra, ser jag att han tänker. Ja, vad säger man? Det värsta är nog att jag tror att den föreställningen också finns hos en hel del som redan faktiskt är chefer i den offentliga sektorn. Ofta händer ingenting om man inte betalar en liten summa som tack för tjänsten man frågar om. Korruptionen tycks växa för var vecka och det irriterar mig. Nåja, ärliga undantag finns faktiskt, men jag skulle önska att de kunde få en charmkurs så de lär sig att le lite grann ibland. Public relations vet ja.
