Tant Greta som kom tillbaka.

Gardinstången som föll ner i huvudet på min kollega i augusti 2009 har fortfarande inte satts upp. Vatten i kranarna - glöm det för vi har inte betalat vattenräkningen och nattvakterna säljer vatten i 20 liters dunkar till omkringboendes utan eget vatten hemma. När vi kommer på morgonen är tanken tom. Dagens dagliga elavbrott, men den nya bamsegeneratorn startar inte, inget bränsle. Gå inte in i rummet där dataservern och annan elektrisk utrustning finns utan att sätta något som skydd mot att dörren slår igen, den går nämligen inte att öppna från insidan. JO - om man är fiffig och har en skruvmejsel i fickan, och det har man ju alltidJ. I köket har det kopplats in en ny vattenkran, eftersom den gamla inte gick att stänga av. Men den nya var avsedd för trädgården och räcker inte ända fram till diskhon utan vattnet rinner okontrollerat överallt. Och toppen av allt - för några veckor kom en chaufför tillsammans med en annan man som inte ens jobbar för oss och hämtade MIN stege i MITT garage. Jag var inte ens tillfrågad, men min mindre smarta vakt lånade glatt ut stegen. Nu är den inte igenkännlig, trasig på flera steg och oljefläckig överallt. Den var en vit inomhusstege från Italien. Jo, de behövde den för att sätta upp solskydd för bilarna på parkeringsplatsen. Och detta är bara några detaljer ur vår vardag. Ja som du förstår, vi har kul nästan jämt - jag har nästan gett upp. Men IDAs, min lånedotter, operation har gått bra och jag är överlycklig! Vad är mina frustrationer emot en människas liv.