Tant Greta som kom tillbaka.

Idag på väg tillbaka till Nampula från Ilha, jag befinner mig någonstans på vägen mellan Namialo och Nampula. Det regnar kraftigt. Vid sidan av vägen ser jag ett par barn en pojke och en ficka i cirka tio års åldern. De är båda magra, går snabbt och ser glada ut. Pojken, den blivande mannen, håller en tom pappkartong över flickans, den blivande kvinnans, huvud så att hon inte skall bli våt om alla små flätorna som sticker ut från huvudet. Ingen har förmodligen lärt honom att vara speciellt artig mot flickor, utan detta gör han antagligen av helt fri vilja. Är det kärlek? Jag tror faktiskt det och jag blir glad och känner hopp för Afrika och Moçambique. En ny generation som inte minns kriget, som tror på en framtid.