En bra dag.
Nacala kontoret i full aktivitet, entrén packad med folk som kommit in från distrikten för att nu lämna in sina rapporter, få nya statistik listor att fylla i, skriva rekvisitioner och förbereda sig för nästa arbetsomgång. Stämningen är hög och det är påtagligt att man uppskattar att komma in till stan och träffa kolleger. Man skrattar, berättar historier för varandra, dricker kaffe eller te alltmedan sekreteraren i receptionen har fullt sjå med att besvara frågor och svara i telefon. Känner hur mitt ansikte klyvs i ett lyckligt leende. Jag njuter av att se alla dessa kolleger, glada och uppenbarligen nöjda. Det är tyvärr annorlunda i Nampula, som är så mycket större och mer anonymt. Inte sitter folk i receptionen och skrattar eller berättar historier. Nej där sitter förhoppningsfulla och nervösa jobbsökande, eller tillfälligt inhyrda hantverkare som väntar på uppdrag.
Alltmedan jag går in på Agy,s kontor, han är min koordinatör, tänker jag på gårdagens häftiga avskedsfest för Artur och Sara. Det var helgrillad gris, massa revben, vitlöksbröd och sesamfrö täckta gröna bönor. Barn och vuxna plaskade i det 29 gradiga havet, skratt, kramar och mycket prat i luften. En del av de inbjudna hade inte träffats på länge, så det var mycket att ta igen. Artur och Sara har just sålt sin lodge med dykarcenter, Bay diving, och har nu köpt ett hus på Ibo. De kommer att ta turister som vill dyka med sig ut på sin husbåt för längre utflykter bland öarna och reven i norr. Bay diving har under många års tid varit samlingsplasten för alla när de kommer till Nacala så det kommer att bli tomt efter dem, riktig tomt. Tänk att inte kunna åka dit, äta lite gott träffa vänner och bekanta, och sedan slänga sig i havet eller i poolen, allt till ett rimligt pris. Ja var sak har sin tid och jag hoppas nu att Sara och Arthur lyckas mes sitt nya företag, hotellbåt med dykning och snorkling bland reven mellan öarna i Nora Moçambique. Helt klart skall jag ta mig dit och hälsa på en dag.
