Att flyga
Superman, tänk om han kunde segla in genom dörren och ta mig och Nina ut på en flygtur. Sitter i soffan, benen högt, Nina i den andra soffan och här är vi, tittandes på Superman. Härliga fantasi där allt är möjligt. Jag får sådan lust att hitta på omöjliga historier, flygturer över och under jord, märkliga väsen och talande stenar.
Men nu skall jag berätta - och det är sant.
En enda gång, när jag var sjuk, hände det. Jag halvsatt i sängen, klockan visade 04.01 med sina röda digitalsiffror, jag hade ont, men slumrade snart in i dimmor. Såg ett övningsfält i en skog, sedan en lagerhylla med några glasfigurer i. Jag stod på ena sidan av hyllan och tittade på ett par herrar på andra sidan. Den ena av dem sa: Han kan flyga. Jag tänkte då: Det kan jag med.
Plötsligt känner jag ett tryck i ryggen, jag lyfter rakt upp genom ett orange fält, sedan vitt. Jag breder ut armarna och - jo jag flyger. Nedanför mig ser jag min hemstad Kristianstad. Det är natt, jag gör en stor loop och tittar ner. Tänker sedan: Måste ner till barnen, kan inte lämna dem. Tar en sista sväng och återvänder neråt. Öppnar ögonen och klockan visar på 04.04. Känner en otrolig lyckokänsla, helt enormt inte likt något annat jag känt vare sig tidigare eller fram till idag.
Tänkte: Om jag inte återvänt - var jag död?
Fortfarande än idag, vet jag inte vad som verkligen hände. Jag lämnade min kropp för ett par minuter, men varför. Har aldrig lyckats göra det igen. Men en dag kommer det att ske igen.
Oj fy vad det där lät läskigt... Tur att du återvände då!
