USAID 25 år i Mozambique
Klockan 18.00 tar jag bilen till Museet i centrala stan. Massor av poliser, vakter och annat folk omringar museet. Jag blandar mig med ett hundratal inbjuda gäster nu i kväll när USAID firade 25 år i Moçambique. Man har gjort det rikttig fint måste jag säga. Massor av bilder och flera utställningar av deras verksamhet genom åren. Bland annat bron över Zambezifloden mellan Mutarara och Sena. Jag har faktiskt gått över den bron som är 3 km lång. Då bestod den av ett järnskelett och järnvägssyllar som vi gick på. Inga spår. Plötsligt befann jag mig 8 år tillbaka i tiden, under en vecka som jag tillbringade i Mutarara hemma hos en sjuksköterska. Kommer ihåg hur jag satt på knä vid det låga bordet tillsammans med några barn och husets hemhjälp. Jag lärde dem några bokstäver och de stavade fram enskilda korta ord. Vi gjorde lite matte och de var så ivriga. Nästa morgon ritade vi bokstäver med kolrester på den cementerade plattan utanför huset. Just då hade jag velat stanna riktigt länge. Men man styr inte alltid sin tid.
Nu, i slutet av 2009 tänker jag på mina 13 snart 14 år i Mozambique. Mycket har hänt, fantastiska saker, men som överallt annars - så är inget som det var förr. Ibland längtar jag tillbaka till den tiden, när jag just hade kommit, alla vännerna som sedan försvann. Nu, ett helt annat liv - i en helt annan tid. Utvecklingen går så fort, men ändå så långsamt.
