Tiggerier och "lån"
Idag har det varit en strid ström av folk vid min grind, folk som kommer för att be om pengar. Jag är utlänning och förmodat rik. Jovisst, jag har mer pengar än de som ber, men jag kan inte hjälpa hela världen. Tack och lov har jag lojala vakter som skyddat mig hela dagen idag och igår. Det är alltid värre runt stora helger.
Jag tror att alla dessa tiggerier är det svåraste med att bo här i Mozambique. Det går inte en dag utan att någon, både känd som okänd vill ha pengar. Även arbetskamrater som har egen lön. Var finns stoltheten? Jag blir misstänksam mot alla som vill erbjuda vänskap, för jag vet av erfarenhet så slutar det alltid med att de vill ha något av mig, låna bilen (vilken jag aldrig lånar ut), låna min kamera, min dator, min hårddisk, mina böcker - och om jag någon gång lånar ut får jag det inte tillbaka utan att ha sagt till minst tre gånger. Ändå fortsätter jag att låna ut.
Vår sjuttonåriga dotter var i Bangladesh för knappt ett år sedan. Hon uppfattades som väldigt rik. Och visst, i gemförelse med större delen av befolkningen var hon väl det. Speciellt med tanke på att de bodde ute på landsbygden. Men som du säger, man kan inte hjälpa en hel värld. Inte på det sättet i alla fall!
ja du jag känner igen mej själv från dom resor som man har gjort hur svårt det är att neka någon som tigger!
Men som sagt det går inte att hjälpa alla även om dom har stort behov, sen att vissa utnytjar en det är en annan sak!
Gott nytt år på dej, och kämpa på! Hela familjen hälsar så mycket med barnbarnen i spetsen!
Jag önskar att du kan hålla ditt nyårslöfte och en god fortsättning på det nya året...kram
