Tant Greta som kom tillbaka.

Tänk dig att sitta på en ljusblå plaststol i ett överhettat konferensrum, svetten rinner och jag känner hur en svag mögeldoft strålar ut från min blus. Jäklar, den har strukits med ånga och sedan lagts i en hög och blivit liggande. Det är både fördelar och nackdelar med att ha någon som sköter om ens hushåll. Föreläsaren läser innantill vad som står på “väggen” och jag känner hur min irritation stiger för varje timme. Det han läser upp kan jag läsa själv på en timma - slöseri med tid. Vi har bjudits in till ett tre dagars seminarium för att ta del av ett utvärderingsinstrument som sedan skall anpassas till mozambikanska förhållanden. Meningen är att vi skall följa ett antal landsbyar och se hur de utvecklas över åren. MEN, projektet har ju i realiteten bara ett max två år kvar. Så…….vad händer sedan….. Och vem skall egentligen göra jobbet, eftersom det inte finns i projektplanen och ingen budget. 2800 byar, nja, jag har mina starka tvivel. Den som har tänkt till har glömt räkna på personal och materiella resurser. Efter ett antal timmar reser jag mig, klibbig hela jag. Det känns inte bättre av att veta att hemma har jag inget vatten sedan i lördags. Igår samlade vi regnvatten från taket och hämtade några hinkar vid en pump. Idag är det första advent, det hade jag glömt - till dess att Joakim, en av mina tre tillfälliga gäster påminde mig. Ja, så nu tänker jag lite på er och julskyltning och annat mys och stress. Skall ta en vända ut bland mina bloggvänner och titta in på era sidor. Genom er så upplever jag Sverige och årstidsväxlingarna på ett distant-personligt-vis. Känns gott. Tack alla ni.