Tant Greta som kom tillbaka.

Efter flera timmar bestämmer jag mig. Skall titta in på personalfesten. Byter kläder, tar nycklarna och beger mig till restaurang Cobacabana. Redan i trappan in till “lilla salen” hör jag att stämningen är hög. Musik, skratt, och höga röster. Smyger mig upp, vill inte bli sedd med en gång - men det gick inte. Genast får folket vid närmaste bordet syn på mig och börjar skrika höga hälsningar. Alla pratar i munnen på varandra och på borden ser jag ett och annat juicepaket, många vattenflaskor och ett fåtal ölflaskor. De är alltså inte berusade, bara hjärtligt glada. Alla har ätit, är mätta och belåtna. Räknar till inte mindre än 15 stora rostfria restaurangbehållare med olika maträtter. Det skrattas och dansas omkring mig, när jag tar en tallrik och fyller med grillad hummer. Tänker i mitt stilla sinne: hoppas inte gallan börjar bråka i natt. Men jag äter med god aptit, dricker vatten, dansar och mår gott.

Efter ett tag har jag fått nog, vinkar adjö och drar vidare hem till Hanna och hennes man Muriricho för en lugn avslutning på en stökig kväll.