Hanna och Muriricho
Ett litet rum, takfläkten snurrar hastigt och ger ett behagligt flöde av luft som sveper förbi min svettiga kropp. Jag och Hanna sitter i varsin fåtölj och småpratar, mittemot oss ligger hennes man, Muriricho och sover på soffan. Han har bara ett par shorts på sig och den långa vackra välbyggda kroppen ligger i en lustigt skruvad s-form, ena armen över huvudet den andra över magen. Han är nog 1,90 lång, men så är Hanna säkert 1,80. De har varit gifta i över 18 år, har två tonårs döttrar varav den ena just nu är i Holland hos mormor. Hanna lyser med ögonen när hon berättar att hon fått Mozambikanskt medborgarskap och dessutom ett nytt jobb i Maputo. Hon flyttar i Februari, sedan kommer maken efter. Det är den jobbiga biten med att bo utomlands. Man lär känna och tycka om vissa människor mer än andra, så plötsligt ändras deras tillvaro och de flyttar till nya jobb på nya orter. Men Hanna och Muriricho kommer i alla fall att stanna kvar i Moçambique och det känns som en tröst.
Haha, du är för skön! Kul med nån som inte tillhör min målgrupp.. Lånar jättegärna din empregado!
Förstår att sånt där är jobbigt, för precic som du säger, hittar man ibland riktiga vänner, det känner man i hjärtat. Skönt att ni kan fortsätta umgås! Vi kom hem i morse,, vid 5 tiden, så resan gick skapligt bra, Svårt att sova bara, man vaknar ju ändå vid 9 tiden även om man borde sova länggre!!! Kramiz
