Dan före Dan på Ilha
Nu börjar det dra ihop sig till Julafton med alla förberedelser på restaurangen. Eva har fixat med röda hjärtan till borden, gjort smällkarameller och dekorerat minijulgranar. För att inte tala om alla ankorna fyllda med mango som steks i pizzaugnen under natten. Det är varmt här på ön, och just nu sitter jag på Evas bakgård med fläkten på högsta snurr och dricker iste. Ausi är på väg från Angoche till Nampula och i morgon kommer hon hit. En stor nyhet dock.
Pratade nyss med min hemhjälp Rodriguez, som kunde ge det glädjande beskedet att efter tio dagars torka har nu VATTNET äntligen kopplats på i vår stadsdel. Kan du tänka dig att leva utan vatten i kranarna i tio dagar? Det kostar på vill jag lova.
Det är lite märkligt här på ön. I morgon kommer det att vara sjutton svenskar, några danskar, ett par finländskor och några urinnevånare=mozambikaner på restaurangen. Och dessutom har de flesta en fast koppling till ön. (Snart kan vi hissa gul/blå flagga). MEN, det är 16 000 innevånare här på Ilha de Mozambique och ön är 2,5 km lång och 600 meter på bredaste stället. Alltså rejält överbefolkad. De flesta är före detta internflyktingar som kom till ön under inbördeskriget, och har sedan blivit kvar. Det är faktiskt ett hygiensikt problem idag. Nej, Ilha är inget för mig, även om det är supertrevligt att komma hit som gäst då och då.
