Tant Greta som kom tillbaka.

Kom tillbaka till Nampula i helgen efter många timmar på bumpiga dammiga vägar. Har flera kort som jag skulle vilja visa, men internetet är fortfarande superlångsamt, fast jag betalat för en snabbare hastighet. Men jag kommer att testa lite senare igen. Mötet i Nacala, ganska bra med ett mycket feminint sätt att diskutera. Alla slänger ut allt de vet på bordet -oorganiserat - och sedan så småningom tar det form och bildas ett resultat. Jag gillar mer det manliga sättet, där man tar en sak i taget - fattar ett beslut - går vidare till nästa osv. Men enligt “vetenskapen” så lär det ta lika lång tid att nå fram till ett resultat, vare sig det är den ena eller andra modellen. Men en del bra grejer hände i alla fall, framför allt att lära känna andra som också arbetar under USAID paraplyet i Mozambique. Därefter sex timmar i bilen till nästa anhalt - Ribaue. Åksjuk och med en dundrande huvudvärk kom vi fram medan det ännu var ljust ute. Jobbet flöt fint och min kollega Vasc har gjort ett mycket bra arbete i sitt program. Han kommer nu att upphöjas till att bli nationell rådgivare i CTC (Community Therapeutic Care), som handlar om att rehabilitera svårt undernärda barn och vuxna som drabbats av HIV-AIDS. Nu, måndag morgon, laddad för en ny vecka, med nya utmaningar.