Att leva
Luften är svalare, det är så behagligt så jag vill nästan jubla högt där jag går mellan mitt hus och jobbet. Pedo-metern påkopplad, I-poden spelar hög musik och jag mår så in i himlens gott och det "slår mig" - jag LEVER och är frisk. Jag drar djupa andetag, känner en oerhörd lycka, här går jag, privilegierad, frisk och har ett jobb, vänner och planer för framtiden. Min känsla för nuet har definitivt förstärkts med 100% efter att ha följt vimmelmammans blogg. Jag skriver inte mer om henne, men sök upp hennes sida och drunkna i tankar om kampen mot cancer, glädje förtvivlan och hopp. Hennes blogg är sann, lättläst och proffsigt skriven. http://vimmelmamman.blogg.se
Så nu sitter jag här i mitt relativt svala vardagsrum, Noddy ligger alldeles tätt inpå mig, Aida har just hämtats av sin mamma. Mozambique håller på att tystna, folk har gått hem till sina hus, gatan utanför är tom, minibussarna har slutat cirkulera, det är kväll.
