Jag vill ljuga.
I augusti 1969 gav jag mig själv ett löfte - att inte ljuga. I min regel så är det tillåtet att inte svara på frågor och att inte spontant berätta, men det är absolut förbjudet att ljuga. Detta beslutet fattade jag efter en synnerligen traumatisk upplevelse där jag var utsatt för två stora lögner inom ett dygn och av två nära personer. Jag har faktiskt klarat att hålla mitt löfte, och har också upptäckt att det är faktiskt lättare att tala sanning, för då vet jag alltid vad jag sagt.
Men nu längtar jag efter att fantisera och hitta på. Kanske inte dirket ljuga, men hitta på omöliga saker. Tutt pratade en gång om de gröna stenätarna i underjorden. Jag kommer inte ihåg allt, men de gröna stenätarna var synnerligen fruktade varelser .
Mia Couto, en berömd mozambikansk författare inledde sin bok "Under frangipaniträdet" med en död mullvad begravd i närheten av en människa. Av någon anledning så väcks människans skäl till liv igen och mullvaden blir synnerlige störd av att det är så mycket rörelser i graven.
Men vad skall jag "ljuga" om då?
