Före detta gatugrabben Y
Det känns lite svårt att skriva om honom, Y. Jag lärde känna honom 1996 när han var omkring 8 år gammal. Han var en av alla dessa grabbar som lever sitt liv på gatan, hjälper till lite om någon behöver, säljer visselpipor eller klädhängare. Ibland lät jag några av dem komma med upp till min lägenhet där jag bjöd på mackor och frukt. Något som jag ABSOLUT inte skulle göra idag. Barn försvinner och transporteras bort, tänk dig att bli anklagad för baranrov.
Nåja Y hade en gammal farmor. Han berättade en dag hur han och farmor en dag när rebellerna kom, hade gömt sig i en grop i marken övertäckta med kvistar och annat skräp. Han såg hur rebellerna brände ner deras hus. Far och mor såg han aldrig mer igen. Inte heller sina syskon.
En dag när han kom och knackade på, hade han en gåva med mig. I lera hade han tillverkat det finaste han kunde tänka sig. Ett hus med parabolantenn, en bil och en stereo apparat. Jag har dem fortfarande kvar.
Så hände det tråkiga, han blev utsatt för sexuella övergrepp och började prostituera sig. Jag mötte honom utanför det enda hotellet i stan där han väntade på "någon manlig vän".
En dag lite senare kom han återigen på besök, och vi hade att fint samtal om vad som hänt honom. Det började med att han ställde en enkel fråga: Varför gör män så?
Jag förstod genast vad han menade och svarade så gott jag kunde. Att en man som blivit utsatt för övergrepp, själv ofta blev den som gjorde samma sak. Att det inte var tillåtet av vuxna att göra så och att han hade all rätt att säga nej. Vi pratade om Aids och andra faror. Det känndes så fint med hans förtroende och vi hade verkligen några givande timmar där vi satt i mitt vardagsrum på fjärde våningen och pratade.
Tiden gick och han fick en mer stadig manlig vän. En engelsman som tog honom hem till sig, klädde honom, betalade skolgång och ordnade med små utflykter.
Ja vad säger man? Det var tungt och det var inte mycket jag egentligen kunde säga, för vad var egentligen alternativet? Droger och alkohol?
Han blev riktigt bra på att prata engelska, gick i privatskola och verkade må bra. Sedan reste han utomlands tillsammaans med sin "sugar daddy".
I går- träffade jag honom igen efter många år. Nu en ung välväxt ung man i 20 års åldern, som glatt hälsade på tant Greta. Oj vad det känndes bra att se honom igen. Så plötsligt drar han upp plånboken och visar stolt upp en bild. Det var bilden på hans numera ett åriga dotter - ursöt med pärlor i håret! Han har träffat en flicka/kvinna och blivit pappa. Han var glad och stolt, och du kan tro att det var jag också. Det finns hopp även i denna världen.
