Tant Greta som kom tillbaka.

Efter en fet frukost på hotell Girasol tillsammans med Lotta, rusade jag vidare till nästa restaurant, Copacabana och en träff med advokat Abdul, anställd av Louis. Jag har bestämt mig för att göra mig av med min bit mark i Natikiri utanför Bamboo, och Louis är intresserad. Åkte alltså dit med Abdul, träffade Moskeens religiöse ledare - Chehene, och sekreteraren i barirron = stadsdelen/byn. Kände väl igen honom, sekreteraren alltså. Det var han som i berusat tillstånd 2005 försökte få ut pengar av mig, för någon påhittad administrativ procedur. Dessutom hade kommunens markansvrige sagt att jag var tvungen att köpa om marken ingen , eftersom de papper jag hade, med stämpel och allt inte var giltiga!!! Det var då jag beslutade att strunta i det hela, fram till idag. Tack vare den religiöse ledaren från Moskeen lyckades vi prata med sekreteraren utan problem och han tvingades att i Chehenens närvaro bevittna var gränserna gick för marken. Har nu skrivit på Procuracao och lämnat mitt nya dire = permaneta uppehållstillstånd för reconhecimento i morgon. SKÖNT att ha denna saken ur världen. Verkligen skönt. Om du som läser detta är lite mer nyfiken på livet i Mozambique så tycker jag att du skall kolla in Lottas blogg också. http://lottaimoz.blogg.se Våra liv går mer eller mindre paralellt med jobb och frustrationer, men också med höjdar tillfällen. En skillnad dock, hon har sin Domingos att klämma på emellanåt. Själv gosar jag bara med Noddy som till 100% ger emotionell support i alla situationer. För närvarande är jag fullständigt nöjd med detta. Hon blir alltid lika glad när jag kommer hem, oberoende om jag är glad, ledsen, arg eller trött. Om man vill veta vad frånvaron av egoinsm innebär, så skall man skaffa en hund. Garanterat solidarisk.