Att måla.....
En vända ner till rotundan för att intyga att min signaur på procuracao är riktig. OK, det är för att skydda mig, men å andra hand var min signatur verkligen tydlig på mitt dire (den id handlignen som de har som förebild för att jämföra namnteckningen). I morgon skall jag dit igen, för att muntiligen bevittna att jag säljer min mark. Intressant att se alla dessa vändingarna. Tänker på Amir som så gärna vill ha marken gratis av mig och som blev jättesur när han inte fick det. Kan inte nog säga vad skönt det är att ha blivit av med honom och alla hans barnsliga behov.
Igår visade jag PAPRIKA, en lokal artist hur man gör trolldeg och papier mache, tvål och blåsisar samt en massa andra sker som jag lärde ut när jag undervisade blivande dagmammor hur man pysslar med barn mellan 6 månader och upp till tonåren. Detta gjorde jag som kvällskurs två kvällar i veckan i Simrishamns gymnasieskola.
Känner en stark längtan efter att börja måla igen. Det enda kruxet är att här kan jag inte stå ute och måla på grund av alla tiotusen intresserade åskådare, främst barn, som vill prata hela tiden.
Att måla är en typ av meditation, åtminstonde för mig. Tanken exiterar inte, det är en kommunikation mellan handen och själen. Tiden bara försvinner, ingen hunger, bara färgerna, linjerna och känslorna. Vill inte ens lyssna på musik, så privat känns det. Jag längtar...............
jag känner igen det där, att sitta flera timmar senare med kramp i hela kroppen för att man glömt bort både tiden och sig själv..
