07.10 söndag morgon
07.10 ett SMS.
- Är du hemma?
- Ja
- Kan jag komma?
-Visst, var är du? I Nampula?
- Nej i Nacala, måste hämta grejer på flygplatsen och några lyftblock i containern.
Jag fortsätter äta frukost, havregrynsgröt med russin, går sedan tillbaka och lägger mig för att vila lite i ytterligare några timmar. Mina gäster sover fortfarande. Huset är tyst, det enda jag hör är en flitig fågel som bygger bo i ett av mina ventilationsrör i väggen.
Somnar om och drömmer märkliga drömmar.
Tre timmar senare.
Mina gäster sitter i sofforna och läser när han kommer in genom dörren. Jag sitter vid bordet och ser på mannen som jag tillbringade en stor del av min fritid tillsammans med under åtta år. Åtta både kul, spännande och trista år. Jag var hans kvinna i Mozambique och i Sydafrika har han fortfarande familjen. Det gamla vanliga förhållandet mellan tre parter.
Jag känner ingenting, bara vänliga tankar. Jag bryr mig om, men utan att det gör ont. Det är slut. Nu kan jag vara glad och tillmötesgående på ett annat plan och det känns fint. Det är söndag både i verkligheten och inuti mig själv.
Hej
Jag har gett en kommentar till dig om det med att byta jobb och flytta etc.
Nästa gång ni ses, hälsa från mig. Det är skönt när det de emotionella banden inte är så starka längre, det är vänskapen som är kvar. Lite vemodigt kanske. Hoppas att vi ses i Sverige.
Hej
Jag har skickat ett svar till dig om att flytta etc. Det är skönt när dom emotionella banden inte är så starka längre, det är vänskapen som är kvar. Lite vemodigt kanske... När ni ses igen , hälsa honom ifrån mig. Hoppas vi ses i Sverige.
Hej igen Det blev like konstigt, Jag trodde den först inte blev sänd.
Skönt att ni ändå är vänner, det är ju jobbigt att slänga i väg 8 år av att lära känna någon bara för att relatonen förändras...förnyas kanske?
Hej Ulla-Britt, du kanske är den som bäst förstår min vilja och vånda över att bryta upp 12 år av mitt liv för en annan världsdel. Det är många tankar och jag kommer inte att göra något spontant. Men det har legat och pyrt inuti mig en lång tid, mest beroende på min nuvarande chef com är mer än lovligt paranoid och faktiskt oärlig i många situationer. Jag är också trött på alla som gör sig beroende av mig. Jag vet att en förändring är på gång, men jag känner också ett behov av att prova något nytt. Min styrka är att jag är bra på kontakter åt alla håll, och på Östtimor har vi ingen representant, och min chef från Washington tycker att jag skall åka dit och starta upp. På Sumatra är det att ta över de sista 1,5 åren av ett pågående projekt.
Du skriver så levande, det känns som om jag är med.
