Väninnor

Tap tap tap låter det om tangentbordet när, supersexiga och festliga EvaJ skriver e-mails, kollar in facebook, äter nötter och verkar må fint. Hon kom tillbaka idag efter en minst sagt spännande resa till Ilha, (där hon nästan hamnade i fängelse) Nacala och Pemba.  I morgon bitti får hon lift med Frans till Malwi. Tuff tjej som inte verkar backa för någonting. Blir nästan lite avundsjuk där jag sitter här i min trygga tillvaro , med hus, trädgård, bil, vakter och hemhjälp som tar hand om allt praktiskt.  Fast  "surt sa räven om rönnbären", jag skulle nog inte orka med allt primitivt och ostabilt. Inte nu mera, har blivit lite bekväm av mig. Tror jag i alla fall. Men kanske tar jag på mig ryggsäcken en dag när jag blivit glad pensionär och luffar runt några månader. Vi får se, det är ju inte så långt dit faktiskt. (fyra år,  tre månader och 6 dagar J)

Ilha-EvaS har varit på besök, som vanligt med 210 km fart i baken. Hon har alltid tusentals grejer att ordna när hon kommer till Nampula. Denna gången har hon handlat utrustning till sitt hus som hon skall bygga i sitt "lager".  Hon har nämligen köpt ett helt lager för framtida investeringar. Och inte nog med det, lagret har strandtomt med en egen pir som till viss del består av ett gammalt krigsvrak. Piren har hon fixat til så nu är det bara för båtbesökare att lägga till. Att hon bara orkar!!!!  Men typiskt Eva, först fixar hon restaurangen, river ut hela köket, bygger nytt, fixar toaletter, bygger förråd och en ny pizzaugn, grejar med lagret och piren och NU FÖRST har hon handlat handfat och toa stol till sig själv.  Typiskt Ilha-EvaS.  Men som en säkerhets-ventil har hon en traditionell hydda på stranden i Chockasmar, där vilar hon själen och  tittar på stjärnorna  när det blir för mycket.

Efter att ha studerat mina väninnor här lite närmare så inser jag att man måste nog vara lite skruvad för att leva,  arbeta och överleva här i Moz-landia. Det är definitivt ingen dans på rosor, även om palmerna och havet  gör sitt för att man ibland skall inbilla sig att man lever i ett semesterparadis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0